namnbyten och välbekanta främlingar


Idag, mina vänner, är det tvåårsdag för namnet Jessica Elena Larsson Andersdotter!
Vilket är en ganska liten grej egentligen, namn är ju bara namn. Fast samtidigt var det praktiskt taget universumstort för mig då, och är till viss grad fortfarande.

Det finns en väldigt vettig och stor anledning bakom ändringen, från en tid då livet kändes mer som en jobbig dramaserie än det gjort någon annan gång (och förhoppningsvis någonsin kommer att göra). Men det är ingen idé att älta vad som hände nu, så vi lämnar det så.
Men det kan ju behövas lite hjälp att släppa sånt som händer ibland, och efternamnet vi i familjen hade då gjorde egentligen bara motsatsen.

Jag och min storasyster bestämde oss till slut en dag när vi var ute på en promenad. Vi hade pratat om det i några månader, i relativt vaga termer. Men det var under den här promenaden som vi kom på alternativet Andersdotter, och i och med detta fanns det inte mycket tvivel kvar. Det var sådär klyschigt självklart helt plötsligt. (Sen fick ju Larsson vara med på ett hörn också, då min kära mor bytte tillbaka till det i samma veva.)

Det kommer fortfarande post till Jessica Cederhag ibland, även om hon inte riktigt finns. Det känns förfärligt underligt. Det var mitt namn i typ tusen år (nej okej, 17) och känns numera lika bekant som det känns främmande. Det känns som en bästa vän jag inte längre har kontakt med, en helt okänd främling och jagjagjag samtidigt.
Lätt förvirrande, men det är okej. Det känns och har känts fasligt bra ändå, med det nya namnet.
Trots att jag har fortfarande inte riktigt fått till min signatur.


äventyr & minnen | |
#1 - - madeleine:

tror att alla har tänkt tanken att byta namn. jag tycker att andersdotter är helt fantastiskt fint. grattis till tvåårsdagen! :)

#2 - - Man:

Grattis till tvåårsdagen! Att byta namn brukade jag tänka på en del när jag var yngre, men sedan känns det som en del av mig så det skulle jag aldrig klara. Det är väl lite det som är grejen, att vissa aldrig blir "en" med sitt namn och då är namnändring finemang! Andersdotter passar dig utmärkt!



Du ska få höra om mitt livs beslut om en snar framtid, vill hålla det här för mig själv ett litet tag till. Svårt att förstå att det här valet ändå avgör en liten del av min framtid.



Och åh, en Tove Jansson-period är inte annat än att älska! Är helt kär i Bilbo- och Alice i Underlandet-versionerna som hon illusrerat till. (Önskedrömmande.)



Svar: Craig Ferguson är lite av ett knasigt charmtroll! Har dock inte settt intervjuer med Kristen Bell och honom - borde kanske göra det? :-D



Matt Bomer är tydligen "doldis"-sångare. Helt fantastiskt, satt och lyssnade på lite låtar som han sjungit och framfört på en gala och till hans tv-serie White Collar.



Sherlock är ofantligt kvickt i språk och lösningar och ledtrådar och allt vad det är. Blev ganska överraskad över att det var så otroligt modernt? Kanske hade lite väl dålig koll på det, men jag vet inte riktigt. Tycker det har känts lite halvdrygt att titta på avsnitten, även om de är bra. Är bara inte fast i träsket, vilket är dötrist. Ska dock komma ikapp säsong 2, som jag anar bara blir bättre. :-) Åh, brittiska program. Måste nog utforska det lite mer än jag gjort tidigare. Har bara hållit mig till kostymdraman (som jag i och för sig älskar heligt).



Jennifer Lawrence är en pärla. Förstår inte hur man kan vara så pinsamt rolig och charma alla i rummet? Exempelvis det där med att hon kissar på sig litelitelite när hon blir rädd, haha. :-D Jim Parsons är så fin! Blir helt glad av att se honom. (Länkar till en grej han gjorde på Ellen Degeneres Show: http://www.youtube.com/watch?v=cIdGVITuvEU - hysteriskt roligt, välfokuserat av Parsons och VEM skulle normalt sett ha ställt upp på det?!)



Jag är också en mes när det kommer till böcker som är obehagliga. Därför (antagligen) som jag inte läser så mycket rysare och deckare. ;-)



Och jag såg The Lizzie Bennet Diary. Så påhittigt påfynd! Vet dock inte om jag blev helt övertygad, men ska definitivt följa det. :'D

#3 - - Louise:

Ett namnbyte för att bryta av något gammalt stort för något nytt låter som en bra idé. Och Andersdotter är väldigt fint.

Ibland vill jag byta efternamn till Ylvasdottir (eller Ylvasdotter), men samtidigt gillar jag mitt nuvarande efternamn Sund rätt mycket. Kanske mest för att jag blivit ombedd att döpa mina ev. barn till Asker och Öster - i hyllningssyfte till mina vänner.

#4 - - emil:

Alltså oj. Jessica Cederhag, jag kommer inte ens ihåg att du någon gång haft det namnet. För Andersdotter känns så himla självklart för dig.

#5 - - emma:

Andersdotter är jättevackert tycker jag och det passar dig så bra. Du är Jessica Andersdotter, liksom. världens bästa!

Upp