när allt förklaras försvinner förundran
Plötsligt idag insåg jag en avgörande skillnad mellan 'konst' och 'pyssel' som sammanfattar anledningen till mitt avståndstagande.
Tankarna gick återigen tillbaka till den gången jag visade upp mina filtdjur och fick frågan: kan du visa hur man gör såna här? Jag förstår att man undrar, men samtidigt fann jag frågan så absurd. Det var liksom ingen IKEA-möbel som blivit till genom att följa ett antal specifika steg - bakom varje litet djur ligger det fler små mikrobeslut än jag ens kan räkna. Detsamma gäller för mycket annat jag gör, men kanske framförallt så gäller det även för konstverk.
För inte skulle någon väl fråga en konstnär hur de gör? "Om du bara kunde sätta ihop en liten tutorial så att jag kunde göra en likadan, mr Warhol, så vore det jättesnällt." Nej, knäppt bara ju. När vi klassar något som 'konst' tillskriver vi nämligen både process och konstnär ett antal avgörande egenskaper. Det kan handla om begåvning och intuition, en från ovan skänkt förmåga eller någon annan nästintill övernaturlig fallenhet som möjliggör detta unika skapande. Hela processen ses som något mystiskt och magiskt man inte ens kan sätta fingret på. Det går inte att fråga eller förklara hur, för det går knappt ens att sätta ord på.
Annat gäller för 'pyssel'. Det ger oss ett helt annat förhållningssätt till skaparen, processen är inte magisk eller mystisk och anses vara något som enkelt går att göra till en pedagogisk tutorial. Det är nästan förväntat att skaparen skall förklara hur, och jag känner en otrolig ambivalens inför detta. Jag tycker det är fantastiskt att man delar med sig av tips, tricks och instruktioner, men jag tror det har en del negativa konsekvenser. En skapelse som bryts ned på det viset tappar något, och förlorar möjligheten att bli ett förundransvärt konstverk.
Tankarna gick återigen tillbaka till den gången jag visade upp mina filtdjur och fick frågan: kan du visa hur man gör såna här? Jag förstår att man undrar, men samtidigt fann jag frågan så absurd. Det var liksom ingen IKEA-möbel som blivit till genom att följa ett antal specifika steg - bakom varje litet djur ligger det fler små mikrobeslut än jag ens kan räkna. Detsamma gäller för mycket annat jag gör, men kanske framförallt så gäller det även för konstverk.
För inte skulle någon väl fråga en konstnär hur de gör? "Om du bara kunde sätta ihop en liten tutorial så att jag kunde göra en likadan, mr Warhol, så vore det jättesnällt." Nej, knäppt bara ju. När vi klassar något som 'konst' tillskriver vi nämligen både process och konstnär ett antal avgörande egenskaper. Det kan handla om begåvning och intuition, en från ovan skänkt förmåga eller någon annan nästintill övernaturlig fallenhet som möjliggör detta unika skapande. Hela processen ses som något mystiskt och magiskt man inte ens kan sätta fingret på. Det går inte att fråga eller förklara hur, för det går knappt ens att sätta ord på.
Annat gäller för 'pyssel'. Det ger oss ett helt annat förhållningssätt till skaparen, processen är inte magisk eller mystisk och anses vara något som enkelt går att göra till en pedagogisk tutorial. Det är nästan förväntat att skaparen skall förklara hur, och jag känner en otrolig ambivalens inför detta. Jag tycker det är fantastiskt att man delar med sig av tips, tricks och instruktioner, men jag tror det har en del negativa konsekvenser. En skapelse som bryts ned på det viset tappar något, och förlorar möjligheten att bli ett förundransvärt konstverk.
Skapelsen blir till ett förklarat trolleritrick - när allt förklaras försvinner förundran.
Ordet 'pyssel', och idén om en lättförklarad och lättåterskapad kreation, riskerar att beröva tinget på magi. Kanske hade det varit konst, om det hade fått chansen. Om någon bara vågat kalla det för konst, om någon bara tillåtit det att vara det magiska mysterium det kunnat vara.
För ord begränsar så otroligt mycket, och 'pyssel' är något av en dold bov. Det säger: "Det här är inte märkvärdigare än att någon annan skulle kunna göra något precis likadant. Trots att andra har helt andra erfarenheter, tankar och förmågor kommer de kunna göra det här precis likadant."
Det ogiltigförklarar eventuella konstnärliga processer, och förminskar det mentala och fysiska arbete som kan ligga bakom ett verk. Det är det här jag vill gå emot. Jag vet att mycket av det jag gjort genom den här bloggens historia har varit just sådant som någon annan kunnat göra precis likadant - jag har till och med uppmuntrat det bitvis, och har inga egentliga problem med det. Små silkespappersblommor anser inte jag ha tillräckligt stor del av mig för att vara något mer än pyssel, men det blev problematiskt när jag klassade allt jag gjorde som pyssel.
Jag lät inte magin få leva vidare, lät inte 'pysslet' bli till konstverk och lät inte mig själv bli konstnär. Det kanske tar ett tag att helt ställa om sig, men snart är jag där.
(Dessutom: precis samma berövande av konstnärlig process och magi ser jag när bloggare frågas hur de tar så bra bilder. Fotografi är också konst, och bygger alltså även det mycket på intuition. Det går inte att fråga hur, för egentligen går det inte riktigt att sätta ord på.)
(Dessutom: precis samma berövande av konstnärlig process och magi ser jag när bloggare frågas hur de tar så bra bilder. Fotografi är också konst, och bygger alltså även det mycket på intuition. Det går inte att fråga hur, för egentligen går det inte riktigt att sätta ord på.)
Ja! Amen på detta.