konvalescensperiod schmonvalescensperiod (eller den jättekrångliga titeln)


Vi försöker samsas när det kommer till tekniken i det här hushållet, men alla är inte riktigt med alla gånger. TUR HAN ÄR SÖT, som jag säger kanske tretusen gånger dagligen. (Dvs varje gång han hittar på bus.)

Det är två veckor sen jag åkte till infektionskliniken på Karolinska, men först idag ringde de. Under de här två veckorna har jag varit relativt övertygad om att det förmodligen var borrelia och att jag skulle få antibiotika efter detta samtal, om inte annat skulle de ju hitta vad det var.
Men tji fick jag. Ingen borrelia, och inget annat heller kunde de hitta i de hundra liter blod jag lämnade. (Obs överdrift annars vore jag död.) Hennes tes nu är att det nog är något som håller på att gå över men att det kanske går segt. Eftersom att det ju ändå har blivit bättre (det har det) men jag ändå är hängig så tänker hon sig att det bara är frågan om en relativt svajig konvalescensperiod.

Jaha.
JAHA.
MEH.

kattbus och öronsus

Blev plötsligt sämre här under morgonen och slängdes tillbaka till en av mina sämre veckor, vilket ju var helsämst. Men helt dålig kan jag ju inte ha varit, eftersom att jag ändå lyckades med konsten att leka med Lumos och fota honom samtidigt. Hans himla gullighet alltså, den kan få mig att klara av det mesta, trots Huvudvärk med stort H.
 
 

stackars liten


Spenderar just nu mycket tid med att pjöllra med min älskade lilla Lumos. Han kastrerades igår, och trots att veterinären sa att de flesta nykastrerade hanar inte behöver ha tratt var han direkt på och slickade såren.
Så nu är han Misse Missnöjd med sin tratt som stoppar honom från att:
- springa fritt
- krypa in under saker
- tugga på pinnar
- äta (eller ja, han försöker desperat och skapar kaos i köket)

Ack, misären. Om han bara kunde förstå att han skulle slippa't om han inte slickade.
Nåja, vi hoppas att allt går bra och att han vänjer sig snart.

 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0