kliché schmliché!

Ibland skrattar jag lite åt mig själv och tänker att Jösses, jag är ju verkligen en levande klyscha! Och ibland är jag ju så förbaskat cheesy.
Ni vet, när jag hyllar doften av regn och hävdar att allt blir vad man gör det till och sånt. Rena rama klyschkalaset ju!
Men vad sjutton, klyschor är ju klyschor av en anledning! Fast... det är ju också en klyscha.

Jag tycker egentligen att det är ganska knäppt att vissa smarta och bra saker avfärdas bara för att de är klyschiga. För att de sagts några gånger för mycket!
Det är väl kanske vår kollektiva strävan efter att vara alternativa som gör att vi tar avstånd från klyschorna. Vi är ju alla små pretentiösa hipsters innerst inne. "Jag sa att klyschor var klyschor av en anledning innan det var coolt."

Fast egentligen... några av världens mesta och bästa saker är ju världens ostigaste klyschor. Så det kanske inte är så farligt ändå.
Fast jag tror att jag kommer fortsätta att skratta lite åt mig själv när jag ställer mig där på balkongen och lyssnar på regnet. Men jag kommer nog aldrig att sluta med det.
tankar & åsikter | | 3 kommentarer |
Upp