sov nu, så ses vi sen igen

Nitton år fantastiskt kattliv, men nu får hon spendera resten av evigheten i katthimlen.

Saker jag kommer att sakna:

- allt
- när hon ställde sig i dörröppningen varje kväll, drog ett högt jamanade och sa att det var dags för mig att gå och lägga mig så hon kunde sova på mina fötter
- att vakna och klappa hennes varma mage
- hennes vita små tår
- hennes vita små morrhår

- alla gånger vi busat i en soffa
- att hon alltid satte sig på inslagspapper eller dylikt som av en händelse låg på golvet
- när hon slängde nosen upp i vädret och sniffade efter nyheter i vinden
- när hon sov med sin vita haka upp och kramade om huvudet med en tass

- när hon strök sig, strök sig, strök sig mot händer och pussade och gosade allt vad hon hade
- att hon var så perfekt och vacker när hon satt i ett fönster och spanade
- när hon kom och lade sig på tangentbordet och ville att en skulle klappa henne istället
- hennes egendomliga spinnande som lät som ett kvittrande marsvin, och allt hon berättade när hon spann

- när hon gick på promenader i ekbacken med oss då för många år sen när hon var utekatt, helt frivilligt. gick bredvid, sprang fram 50 meter, stannade och spanade, väntade tills vi hade gått förbi och sprang snabbtsnabbt förbi oss igen. hon visade oss en genväg genom skogen en gång.
- när hon märkte att en var ledsen och kom och la sig i knät och spann

- varje gång hon kom och buffade på min axel när jag satt för nära skrivbordet så att det skulle finnas plats för henne att gå ner i mitt knä

- när hon blev helt utomordentligt exalterad varje gång vi öppnade ett skåp så att hon kunde få gå på upptäcktsfärd

Kommer sakna dig tills världen faller sönder, älskade vän.
katter | | 9 kommentarer |
Upp