humbug och näckrosor

Häromdagen snörade jag på mig skorna och promenerade tills jag fick skavsår. Dessutom fick kameran följa med på äventyr ner till Vinterviken, vilket var bra eftersom att det nästan gjorde ont när vi var där sist och jag bara hade min lilla fåne. Så fint!

Här börjar vi med lite lummiga skogar, moln av blommor och gröna strandkanter. Fintfint.
Men det bästa kommer lite längre ut på udden.
Till en början ser man bara några mystiska murar.
Men så kommer man närmre, och ser att det är hemliga gångar genom kullar av blomster.

Vissa går helt igenom.

På nåt ställe är det bara en vanlig stig, som mynnar ut i branta klippväggar.

Andra är inte gångar utan små mystiska hålor bara. Bra ställen att gömma sig på när det blir oväntade skyfall!
Trots att det är lite småcreepy tog jag mod till mig och gick igenom.

Och möttes av än mer moln och kantiga klippor.
Och så lite klotter, såklart.
Men allt som allt jäkligt mystiskt!
Gick mot ljuset i tunneln och tog mig ut igen!
Så himla ultimat med mystiska gångar och så betong mot lummig natur. Perfekta kombinationer för en sagovärld.

Men så vad är det här för ställe då? Bara rätt vad det är sådär så stöter en ju på det här under sin promenad.
Så det är tur att det finns skylt! Nobels spränggropar, en så kallad "industriarkeologisk lämning". "Alfred Nobel köpte 1865 Vintervikens gård för att på platsen anlägga Nitroglycerin AB:s explosiva tillverkning av nitroglycerin." Året därpå uppfann han dynamiten! De här kullarna som man går igenom är alltså anlagda skyddsvallar, och kallas spränggropar!


Efter denna dos av explosioner och dynamit balanserades upplevelsen då jag stötte på denna fantastiska andfamilj som kryssade mellan näckrosbladen.
#1 - - Johanna:

Åh ankungar är ju så sjukt söta!! Alldeles duniga och underbara!

Upp