Min lilla älskling till katt växer så fruktansvärt snabbt, ska ni veta. Han har ju varit här drygt en månad nu, och fyllde fyra månader för nästan två veckor sen.

Jag lade till ytterligare en funktion i menyn här till vänster under gårdagen. Tänkte först göra en lista med det som uppmärksammats mest i kommentarerna, men sen insåg jag att det är rätt godtyckligt vad som får flest glada tillrop och dessutom så föll alldeles för många inlägg som jag tycker om bort. Så istället blev det ett urval av inlägg som jag tänker kan vara en bra start för nya besökare, eller några guldklimpar för er veteraner att blicka tillbaka på. Lite övning i anti-jante, och dessutom ganska praktiskt.

Det här är med än så länge:

ta min hand så springer vi genom moln av stjärnstoft

Lampskärmen. Såklart.

smycken att slåss med

Smycken för att öka coolhetsfaktorn.

om alla sagor

Glitterboken. Rätt så längesen. Vill göra mer sånthär. Men det behöver mer tid än jag har.

Trollstavarna.

en filtad världshärskare och hans armé
:') Åke och gänget. Saknar dem under deras Amerika-semester (för det är kattfritt i Amerika (fan då, att den inte fanns på svenska)).

en evighet med saker att le åt

Visserligen en hel kategori och inte bara ett inlägg, men ändå.

som träden viskar
Det är rätt ovanligt att jag tycker om saker som jag gjort alldeles nyligen (konstigt, har lättare att uppskatta sådant jag gjorde för längesen - jantefjante), men nu säger jag det: jag gillar det här!

case closed: here dwell the brave at heart
Åh. Bästa med hösten: kan använda denna igen.

den lillalilla boken om pojken med det storastora ödet

JÄTTElängesen jag gjorde den här. Liksom 2011-längesen. Synd att det var så jobbigt, annars hade jag massproducerat.

drakäggen

nox

Gillar denna mörka och oklara bildserie så.

Men så - min fråga till er - är det något specifikt inlägg ni spontant känner saknas i denna lista?

 

Alicia är alldeles speciell och makalös ska ni veta, och är förmodligen den enda riktiga magikern jag känner. Men magi är det, i alla fall, det hon gör. Allt hon gör är magi.

Hela hennes existens känns som en välbalanserad saga där en blandat en del Mumindal, en del Underland och en del domedag. Som om Tove Janssons Kometen kommer utspelade sig i Underlandet, där rosenbuskar och vita kaniner samsas med skeppsvraken på den ödelagda havsbottnen (för havet har rymt i rädsla för kometen). Undergångsdramatik som är så vacker att det gör ont.

Jag är onekligen en sucker för hennes konstnärliga (ja, Alicia, konstnärliga!) uttryck. Det är oxblodsrött, buteljgrönt, mässing, guldknappar, mörka torn, storm, eld, blod och dramatik. Och så humor, såklart. Det är inte likt något annat, och så himla uppfriskande i ett överflöd av pastellfärger och rosetter.


Hon har en ypperlig förmåga att gång på gång hänföra mig med kreationer som är nyskapande och fullkomligt fantastiska. Som eländiga pepparkakor, makalösa collage och laserkaniner.

Hon är dessutom fruktansvärt begåvad när det kommer till nål, tråd, garn och tyg. Magimagimagi, jag säger då det.

Det är lätt att bli starstruck, Alicia är nämligen något av en kändis bland Harry Potter-fans - och det med all anledning. Hon må nog vara ett av de ypperligaste Potterheadsen i detta universum. Broderade kuddar, Bellatrix-utklädnad, trollstavar och Weasley-kärlek.

Dessutom är hon en prylfyndare av rang och pryder sin omgivning med saker som skulle platsa i gamla bibliotek, brittiska slott (Hogwarts) och det bästa av världens häxkollektiv.


Så vill ni njuta av verandaliv, bravader, magi och allmän mästerlighet så får ni klicka er iväg.

Alicia Sivertsson, mina vänner. Bilderna hänvisar dessutom (förhoppningsvis) till respektive inlägg.

Här vaknar jag av en hostattack som får jorden att skaka, snurrigt huvud och snuvig näsa och känner att tillvaron är allmänt erbarmlig. Men så loggar jag in och hittar så fina kommentarer att allt känns lite bättre.

Glömde ju helt bort att visa hur det såg ut när vår lägenhet och balkong var sitt allra mest magnifika - när prydnadsapeln precis utanför fönstret stod i full blom.

Idag ska jag på årets första studentmottagning! Taggar god mat och trevligt sällskap. (Det är ju fortfarande mina kära vildmarkskumpaner som tar studenten.)

Lite såhär såg det ut förra året:

Jag har gjort mig själv en SPACE LAMP. Världen är min canvas eller i alla fall den här lampskärmen, liksom.

Plötsligt idag insåg jag en avgörande skillnad mellan 'konst' och 'pyssel' som sammanfattar anledningen till mitt avståndstagande.

Tankarna gick återigen tillbaka till den gången jag visade upp mina filtdjur och fick frågan: kan du visa hur man gör såna här? Jag förstår att man undrar, men samtidigt fann jag frågan så absurd. Det var liksom ingen IKEA-möbel som blivit till genom att följa ett antal specifika steg - bakom varje litet djur ligger det fler små mikrobeslut än jag ens kan räkna. Detsamma gäller för mycket annat jag gör, men kanske framförallt så gäller det även för konstverk.

För inte skulle någon väl fråga en konstnär hur de gör? "Om du bara kunde sätta ihop en liten tutorial så att jag kunde göra en likadan, mr Warhol, så vore det jättesnällt." Nej, knäppt bara ju. När vi klassar något som 'konst' tillskriver vi nämligen både process och konstnär ett antal avgörande egenskaper. Det kan handla om begåvning och intuition, en från ovan skänkt förmåga eller någon annan nästintill övernaturlig fallenhet som möjliggör detta unika skapande. Hela processen ses som något mystiskt och magiskt man inte ens kan sätta fingret på. Det går inte att fråga eller förklara hur, för det går knappt ens att sätta ord på.

Annat gäller för 'pyssel'. Det ger oss ett helt annat förhållningssätt till skaparen, processen är inte magisk eller mystisk och anses vara något som enkelt går att göra till en pedagogisk tutorial. Det är nästan förväntat att skaparen skall förklara hur, och jag känner en otrolig ambivalens inför detta. Jag tycker det är fantastiskt att man delar med sig av tips, tricks och instruktioner, men jag tror det har en del negativa konsekvenser. En skapelse som bryts ned på det viset tappar något, och förlorar möjligheten att bli ett förundransvärt konstverk. 

Skapelsen blir till ett förklarat trolleritrick - när allt förklaras försvinner förundran.

Ordet 'pyssel', och idén om en lättförklarad och lättåterskapad kreation, riskerar att beröva tinget på magi. Kanske hade det varit konst, om det hade fått chansen. Om någon bara vågat kalla det för konst, om någon bara tillåtit det att vara det magiska mysterium det kunnat vara.

För ord begränsar så otroligt mycket, och 'pyssel' är något av en dold bov. Det säger: "Det här är inte märkvärdigare än att någon annan skulle kunna göra något precis likadant. Trots att andra har helt andra erfarenheter, tankar och förmågor kommer de kunna göra det här precis likadant."

 

Det ogiltigförklarar eventuella konstnärliga processer, och förminskar det mentala och fysiska arbete som kan ligga bakom ett verk. Det är det här jag vill gå emot. Jag vet att mycket av det jag gjort genom den här bloggens historia har varit just sådant som någon annan kunnat göra precis likadant - jag har till och med uppmuntrat det bitvis, och har inga egentliga problem med det. Små silkespappersblommor anser inte jag ha tillräckligt stor del av mig för att vara något mer än pyssel, men det blev problematiskt när jag klassade allt jag gjorde som pyssel.

 

Plast tyckte jag lät fiffigt när jag satt och skrev lista. sen hittade jag knappt nån plast hemma som var användbar, hade inga som helst idéer när jag höll på och tyckte bara att plast som material var ett fult och svårarbetat material. (jag har ju gjort saker av plast förut, men det var uppenbarligen inte plastdagar för mig just nu.)

Nåja.

Nämen va?! Ny design? Vad galet!
Jag har haft min förra design så länge jag kan minnas. (Eller jag hade nog någon header med en ditritad uggla för längelängesen) Det var i alla fall dags för förändring nu, tyckte jag. Slututställningsbilden med fladdrande kjol och glassfärgerna byttes mot fyra nyanser av blått och lite grenar. Känns bra.

Tänkte att jag skulle ta en liten printscreen på hur det såg ut innan men så råkade jag sabba koderna innan jag gjort det. Nåja! Vi kan i alla fall minnas den gamla headern!