sakmakeriets värsta fiende


Med anledning av Alicias eminenta sakmakarutmaning -14 har jag äntligen tagit mig i kragen. I mitt eviga klippande - framförallt ur det gamla uppslagsverket som skulle slängas - så har jag ständigt haft en helig mapp för de urklipp som är alldeles perfekta. De bilderna som är så fina att jag inte riktigt vågar använda dem, bilder för ädla för min klumpiga sax och mitt kladdiga klister. De få gånger jag faktiskt fått för mig att använda dem har jag genast lagt tillbaka dem för att "de förtjänar ett finare collage".

Det här är ju självklart bara nonsens, men ett väldigt problematiskt nonsens som grundar sig i en onödig idé om någon slags otillräcklighet och oduglighet. Och en rädsla för att misslyckas. Det luktar jante, inte sant? Vår Värsta Fiende.

Queue Alicias gif:

Så jag öppnade mappen och valde ut den allra finaste månen och bara satte igång. Och det blev ett collage på svart bakgrund som var lite för stort för scannern men vad sjutton gör det. För nu känns det lättare, nu när jag struntat i mina egna knasiga begränsningar så rotar jag plötsligt fram allt möjligt "heligt" jag har i mina gömmor och klipper klistrar och bygger, och är nu inne på min tredje dag i rad med att ha makeri lite mer än jag orkar. Har även plockat fram två stora gamla fotoalbum med svart fint papper i som legat orörda i säkert 7 år för att göra till permanenta collagealbum.

Igår gick jag till och med och la mig med rummet i ett enda stort kreativt kaos. Var så hemskt längesen och jag är så ofattbart lycklig över att vara tillbaka. (Är nu en millimeter från att referera till den där "Guess who's back"-biten i den där Eminem-låten men det känns lite out of character så vi skippar det. Eller detta i American Horror Story, men det har jag ju inte ens vågat se men har ju ändå sett det där pga är en citizen of the internet. VI SKIPPAR ALLA REFERENSER MEN NI FATTAR.)
alster & makeri, tankar & åsikter | | 3 kommentarer |
Upp