sockervaddsrosa

Idag regnade det något extremt mycket.
Alltså verkligen JÄTTEmycket.
Fast det ser man ju kanske inte här, men det var världarnas skyfall och regnade säkert alla katter och hundar som finns.
Så jag tänkte att det var en bra dag för bloddroppar.
Nää, såklart inte! Rosa maränger, alla vet ju att de gör sig bäst på regniga sommardagar.
För då kan man ha sånhär fest!
bak (och lite fram) | |
#1 - - Emil:

Eller så kan man äta bara maränger och ha det kalas ändå!

#2 - - Man:

Oj, då var det alltså inte bara här nere i Skåne som det regnade och blåste som bara den! Trodde ett tag att taket skulle blåsa av..

Och vilken skicklighet, dina maränger ser ju magnifika ut! Senast jag gjorde sådana blev det bara små pölar.. som var sega i mitten, haha. :D



Men visst är det! Jag hade så hemskt gärna vilja ställa upp i tävlingen, men det står still i hjärnan - det är som om deras logotyper slår allt jag kan tänkas skapa själv! Ser fram emot att få se fler, på Harry Potter-10årsdagen, Astrid Lindgren, Eiffeltornet osv.



Japp. Exakt. Haha, det låter ju hur härligt som helst! Och nej - säg inte så. När jag var yngre var jag så avundsjuk på alla som hade långa namn. Det var perfekt att ha namn på minst fem bokstäver - att kunna nyttja skrivstilen när man skrev sitt namn bland annat. Åh. Känner fortfarande lite så. :)



Jag vill också kunna flyga. Det är så himla charmigt! (Eller vad vet jag, som bara åkt flygplan..) Och jag ska också leta upp den där bilden! Låter ju grymt.



Det är helfiffigt, jag lovar! Och det är så underbart att man kan skaffa sig lånekort överallt. :D

Du, det låter inte helt fel! Så underskattat med sådana praojobb. Jag åkte i vår bokbuss och spelade Spindelharpan med alla färger tillsammans med två av biblioteksgubbarna - och jag lyckades få oss att vinna! För första gången, sa de, har jag för mig. Den dagen var rätt ut sagt briljant!

Haha, man måste ju i alla fall försöka. :) Så varsågod! :D

#3 - - Emelie (SOM HAR EN EGEN LÄGENHET YAO):

Du vet vad som gäller på regniga dagar - själv satt man framför skärmen och ugglade, installerade diverse program som kommer behövas till universitetsstart och annat, uj uj uj..



OHNEJ. Jag glömde! FAAAAAASIKEN-ATTAN-TUSAN-OCH-ALLA-DE-DÄR-ORDEN-MAN-INTE-FÅR-YTTRA (nej inte Voldemort, det säger jag med glimten i ögat - ack, lika modig som Harry Potter är man!)... Åååh.. Nu känner jag mig som värsta puttefnasken. På ett negativt sätt (även fast ordet låter väldigt sött).. Förlåt. Låt.



Jo, det känns verkligen magiskt. Det känns väl verkligt med lägenheten i sig, men inte att det är.. PERMANENT. Det känns typ som att man är på semester! Att man närsomhelst måste återvända.. Konstigt nog känns det precis precis så!

#4 - - Beatrix:

de där marängerna ser verkligen alldeles underbara ut..!

Upp