pepparkakshus i trä, glas och tegel

På åttan går en gång i veckan ett program som heter Hustoppen, och jag och Mamma har som liten tradition att titta på det tillsammans. De åker runt och tittar på spektakulära hus i Sverige, helt enkelt. Ibland (och enligt mig lite för ofta) tråkig nyfunkis men ibland fullkomligt makalösa hus. Favorit från förra säsongen är Det rosa sagoslottet.
Häromveckan fick jag dock en ny favorit, när de besökte Pepparkakshuset i Skåne. Jag är fullkomligt förälskad. Känner hur mitt hjärta längtar efter nationalromantik och utsågade hjärtan i trappräcken.

Älskar färgkombinationen vid trappan, älskar det gröna köket och hur fint det är nytt men ändå passar in, älskar att källarrummet känns som en mysig scoutlokal, älskar spröjsen, älskar att man har satt dit en annan sorts fönster i den tillbyggda delen, älskar elementen och slagbordet. Äsch, jag bara älskar det.

Se mer bilder och hör André Waldhör prata om hur han tänkte när han ville visa villan från 1916 i all sin prakt här:
 

and another little llama

Trots mitt smått hektiska schema och ultimata utmattning när dagarna börjat lida mot sitt slut har jag hunnit pyssla lite! Jag plockade fram min gamla vän filtnålen och stoppningsvadd och bara gjorde häromdagen.
Så vad gjorde jag då?

Ja, det är egentligen lite oklart. Tanken var en lama, men det skulle kanske kunna vara en helvit okapi eller så också. Eller en hund med lång hals.
Han är fluffig i alla fall. Och härskare över Tellus. Jag tror han heter Åke.
Hejhej!
 
-
 

fyra låtar som gör mig nostalgisk

Kent - Om du var här
För att vi brukade spela den om och om igen i bilen med Pappa när jag var kanske tio. Och så sjöng vi med i refrängen så högt vi kunde tillsammans. Den gör mig glad och sorgsen på samma gång.
 
Shakira - Waka Waka
Haha. Lägerlåt på ett av de mysigaste scoutlägren jag varit på - Safari 2010. Hörde den minst en miljard gånger den veckan. Vi hade till och med en gemensam dans till den! Bästa sommarkänslan inombords av den här! Åh. Fast det bästa med det lägret var att vi väcktes av The Cirle of Life på så himla hög volym varje morgon. Vaknade pigg varje dag den veckan. (Det ryktas att någon välte när hen padlade kanot den veckan och fick simma jättelångt in till land med den. Osäkert vem det var dock.)
 
Di Leva - Vem ska jag tro på?
Ännu en fin som påminner mig om 2010, fast den här gången är det från när Ljómi var på Peace & Love. Vi sjöng på den nästan hela veckan, jag kunde liksom inget av texten i början och hela första versen när veckan var över. Bara häromdagen berättade Johanna att hon ibland när hon vaknar tänker "Ännu en dag, jag vaknar upp igen". Samma vecka såg vi Di Leva själv köra den efter att ha druckit vatten ur en vattenkanna.
 
Billie The Vision & The Dancers - Vamos A Besarnos
Varje år i oktober någon gång är det ett scoutevent som heter JOTI (jamboree on the internet) där det under två dygn öppnas gigantiska chattrum över hela världen, och så sitter man och pratar med en massa människor från Australien eller Brasilien eller Gotland en hel natt. Det här är från ett år när det inte var så många från scoutgänget där, men jag och Johanna hade satt oss tillrätta bland kuddar och madrasser i ett av de mindre rummen. Där satt vi hela natten, gäspade lite men chattade med världens mix av människor. Och så lyssnade vi på Billie The Vision konstant. Vi smög upp och kokade kaffe mitt i natten trots att de flesta sov, och när det började ljusna tittade vi på Zuper-Zebran (underlig film) och halvsov tills det blev morgon på riktigt.
Jag minns inte vilket år det var, men jag minns att det var bra.

<



bloglovin