I fredags var vi på Moderna Museet med kursen, och som extramegabonus fick vi gå fritt runt på museet efter att övningen var klar. Fint och bra alltihop, men det var en del som lämnade mig hänförd och lycklig.

Nämligen huvudutställningen: Hilma af Klint! Jisses amalia alltså, hon är utan tvekan Sveriges genom tiderna mest intressanta konstnär.
   Hilma af Klint var aktiv runt sekelskiftet 1800-1900 och utvecklade ett abstrakt bildspråk redan 1906, vilket är helt makalöst, eftersom att det är flera år tidigare än såväl Malevitj, Mondrian och Kandinsky som ju anses ha 'uppfunnit' den abstrakta konsten. (Jag känner bara: Pfft! En kvinnlig svensk hann före!)
   Men Hilma af Klint visade inte upp sin konst under sin livstid (vilket förklarar hennes exkludering ur vårt konsthistoriska kanon) och skrev i sitt testamente att verken fick visas tidigast tjugo år efter hennes död - det var först då världen skulle förstå dem. Och det är mycket här det blir så fantastiskt makalöst: Hilma af Klint målade för framtiden.
Det är så fantastiskt vackert, andligheten och magin bara sprudlar och deras fysiska storhet och känslomässiga storslagenhet fullkomligt tog över mig när vi var där. Det var inget mindre än makalöst, och jag råder er alla att gå och se denna utställning för att få känna lite av Hilma af Klints magi runt er. Glöm inte heller att hela tiden påminna er själva om att kvinnan bakom dessa verk inte var någon som enbart hängde på den abstrakta konstens utveckling i Europa, eller, som det nästan går att tro, var en del av flower power-rörelsen som De tio största förutspår. Denna konstnär var en pionjär före pionjärerna, och det var var ingen annan än denna kvinna: 
Denna utställning gav såklart upphov till mycket diskussion hos en grupp konstvetare, och vi diskuterade en hel del det faktum att en så fantastisk konstnär bara fick en kvarts sida text och en bild i boken vi hade om Sverige i grundkursen. En konstnär som i mina ögon är grymt mycket mer storslagen och revolutionerande än Picasso med sin fragmentisering av verkligheten eller för den delen Malevitj och hans fyrkanter förekommer mest bara som en parentes i nationsbegränsad översiktslitteratur.
Fantastiskt är det väl då att även Moderna Museet har uppmärksammat Hilma af Klints icke-existens i konsthistorien när de uppfört denna utställning, och med slagordet "Nu uppdaterar vi konsthistorien!" har de satt igång en kampanj.

Här söker de inte att uppdatera konsthistorien genom att försöka förändra gammal litteratur, utan de använder sig av det kraftfullaste verktyget av dem alla: internet. De har mailat NE och fått dem att uppdatera sin på tok för korta artikel om Hilma af Klint, de uppmanar varje besökare till att instagramma från utställningen, att maila Stockholms Stad för att önska en Hilma-staty och i allmänhet sprida ordet.

Nej hörrni, det här är den bästa utställningsupplevelse jag haft, och jag har levt på den konstant sen i fredags.
Nu är det ju ändå Hilmas tur.

Och typ en TARDIS till katter.

Ni har väl inte missat Anonym Nätkärlek? Så här i efterskalven efter veckans Uppdrag Granskning känns den välkommen.
Det må så vara att problemet inte ligger i att folk i allmänhet får för lite nätkärlek, utan snarare i de strukturer som ligger bakom att folk blir så fruktansvärt grova och vedervärdiga så fort en kvinna syns, pratar och finns. Men jag känner ändå att mer kärlek inte kan skada, så länge det inte tar all fokus från problemet i fråga.

Så iväg och sprid lite kärlek! Harry besegrade för sjutton Voldemort med hjälp av kärlek, så tänk vad mycket fantastiskt vi kan åstadkomma!