kattfödelsedag


Idag är ingen vanlig dag, för idag är Lumos födelsedag! Ett år blir han, tänka sig va! Hur galet som helst. Känns som det var igår han nästan fick plats i en hand och jag sjöng små visor för honom för att locka fram honom från sin gömma under sängen. Nu är han herren på täppan och bossar med mig på äkta kattvis.

Men det känns så himla självklart alltihop - vi passar bra ihop, han och jag. Jag minns att jag läste någonstans när jag valde ras att denna ofta valde en speciell husse eller matte (könsneutralt ord för detta tack) som "favorit", och tyckte väl att det lät rätt så gulligt men inte särskilt sannolikt. Men nog har Lumos valt en favorit - hans världsbild är inte heliocentrisk, den är Jessicacentrisk. Oavsett vad han gör så avbryter han det GENAST om jag låter, rör mig eller andas. När han vaknar efter sin middagslur på kvällen och jag sitter i mitt rum är det första han gör att sticka in sitt lilla huvud genom dörröppningen bara för att kolla läget, om allt verkar okej så springer han vidare och leker och äter. Lillknasen.

I allmänhet har denna tid med Lumos inneburit att jag tusen gånger om fått tänka om mina idéer om hur en katt är, då jag insett att trots att vi hade Katten hela mitt liv så är inte alla katter tjuriga tanter som gillar att bli klappade på magen. Lumos är snarare en glad och pigg liten rädisa som inte gillar att bli klappad på magen men vill leka helahelahela tiden. Bästa leken är när matte kastar iväg torrmat att jaga efter, vilket alltid är följt av evinnerligt sopande från mattes sida eftersom att skräpkatten bara äter upp ungefär halva matbiten och därmed lämnar ett spår av smulor värdigt självaste Hans och Greta. Vet någon om Magdalena Ribbing har akutmottagning? Tack på förhand. 
Men han gosar i alla fall som ingen annan och ligger gärna raklång bredvid en i sängen med huvudet på axeln och tassarna upp i vädret. Han kvittrar vart han än går och oavsett om någon egentligen är i närheten, och svarar med ett litet "maaw?" om en skulle råka väcka honom. Världens bästa.

Nåja, jag ska lägga band på mig själv och inte försvinna in i någon slags evig kattsentimentalitet. Här följer lite bilder på katten från självaste födelsedagen:

Stilig poser va!

Han är så mycket rumpa, denna lilla katt. Speciellt när han leker. Rumpa och ben i ett enda virrvarr.

Samt grönögd superstar.

Och svartvit gosesnutt!

Bonus blir denna bild från några dagar sen, när han låg på sitt egna specialvis i storasysterns knä. Gölli.
 
allt, inget och vardagsmat, katter | | 11 kommentarer |
Upp