Eftersom att det är tredje påskadvent imorgon gick jag ner i mördarförrådet och grävde fram vår låda med påskpynt igår! Det visade sig att våran samling med påskpynt är ganska bristfällig (säkert 65% av innehållet i lådan var gamla Glad Påsk-kort jag och Louise gjorde som åttaåringar) men jag lyckades gräva fram en del ändå.

Jag rensade lite först. Hehe. Det är alltid lite jobbigt att göra sig av med alla konstverk man själv skapat med små barnfingrar, men man kan ju inte spara allt. Tyvärr. (MVH Hamster, jotack!)

Men man kan hitta bra grejer! Som äggpaket från 97. Såhär såg de alltså ut för femton år sen! Nu vet ni!

Jag hittade två hönor som fick stå bredvid våra året runt-tomtar (de är inga jultomtar, de är familjetomtar!). Den ena har lite dåligt självförtroende, så påpeka helst inte att det inte riktigt ser naturligt ut sådär. Han är fin som han är! Det är inte lätt när man är en hanhöna och inte en tupp.


De här är det bästa påskpyntet dock! De åker upp varje år, även om påskpeppen kanske i övrigt tryter. (Vilket den gjort i några år nu, tråkigt nog.) Färgglada plastägg från Tyskland att hänga i trädgården! Vi har haft dem i träd i hela mitt liv, men nu när vi inte har några träd får man vara lite kreativ. Vi får se var de hamnar i år!


Nu taggar jag påskmust och massor med god mat!

Det var många år sen det började nu. Färre än tio men fler än fem, men jag vet inte exakt. Jag tror det uppkom precis när alla skaffat Comviq Kompis och smsade som galningar. Speciellt min vän Johanna och jag, vi smsade om inget alls mest hela tiden.
Men ibland kom vi fram till saker, stora som små. Som hur konstigt det var att blåbärsemo fanns med i T9. Eller att Mario i mitt mobiltema förmodligen slutat dansa för att jag glömt att mata honom (ja, jag hade ett mariotema, och ja, han dansade!). Eller att vi helt enkelt skulle ha ett slott tillsammans när vi blev stora.

Det här var inte en sån idé som var rolig en stund men försvann så fort vi la huvudet på kudden den kvällen, nej, den tog ett hårt tag i oss båda och bestämde sig för att stanna.
Att ha ett slott ger inte bara den där prinsesstämpeln man så trånade efter som barn, utan har även många andra fördelar. Till exempel är det brutalt överstort. Slott som än så länge bara existerar i fantastin är dessutom lite extra bra, för det finns inga som helst begränsningar. Det finns alltså gott om plats för galna och bra idéer.

Då och då lägger vi därmed till lite nytt i våra planer. Ny färg på utsidan, eller kanske, ett nytt rum. Vi har haft så mycket olika idéer att jag knappt minns dem (vi borde skaffa oss en bok att skriva in allt i, så vi vet vad vi behöver när vi väl bygger det!) men alldeles för några dagar sedan kom det senaste tillägget: ett djurbebisdagis.
Tycker det känns extremt bra. Sengångare, flodhästar, uttrar - listan blir lång. Men bra blir det nog!

Titta vad jag fick i brevlådan häromdagen! Finaste rosa brevet med hjärtan på! Blev så himla glad.
Det är från min nya brevvän, som jag hittade genom niotillfems fina brevvänskampanj. Hon är fin, bra och ritar kalasfina krabbor.

Att skriva brev är en ypperligt överbra grej - alla historier blir lite extra bra när de skrivs i fina färger på ett fint papper som sedan viks ihop och skickas iväg. I allmänhet kan man nog säga att livet blir lite extra bra när man får berätta lite om det för någon som tycker att det är lika viktigt med färgglada papper och finheter som en själv.
Rekommenderas!

Vore det inte fint att testa på att vara liten? Alltså inte liten som i att vara barn, utan att vara Tummelisa-liten. Fast kanske inte vara krympt, utan vara gjord för att vara liten. Som en guldskimrande skalbagge! Eller en liten mjuk näbbmus med pyttesmå morrhår runt nosen.

Tänk er att bygga bo under en nyutslagen ljung, mysa ner sig i den mjuka mossan och bara vara.

Leva miniatyrlivet och låta blåbärsriset växa upp runt en och skydda från världen.

Eller sätta sig tillrätta mot stammen av en vitsippa och läsa lite. Det vore ju helt fantastiskt, vore det inte det? Eller är jag galen?

Bara för någon dag eller några timmar tror jag att det vore fint. Ungefär som när man första gången låtsas vara fågel och flyger, när man får se världen ovanifrån och märker hur litet allt är... fast tvärtom. Krypa runt bland löv, växter och mossa. Titta upp och knappt kunna urskönja trädtopparna för att de är så långt borta, kanske till och med drömma om att vara stor och nå hela vägen upp.
Känns som att det vore en fasligt bra grej nu när våren är här också. Att vara först med att se sipporna komma upp och hälsa dem välkomna med bullar och saft. Att riktigt känna i marken hur allt vaknar upp ur sin dvala, hur ljuset är här.
Brabra. Fasligt bra.

Pinterest är ju kanske världens bästa grej för någon som, likt mig, är besatt av att se fina grejer och spara dem för alltid. Vissa har man ju lite mer samma smak som än andra, och här är tre stycken jag pinnar himla mycket från!


Josefin Carlsson.

Susanna Mockingbird. (Dör lite på efternamnet, vill också ha!)

Regina. Hon har även en eminent blogg, kolla in den vettja!

Sådär ungefär. Följer typ hundra stycken (på riktigt då) men det här var ett litet axplock!
Tjohej!

Alltså vad ska man göra med sina dagar om inte rita nonchalanta rosa lokatter?
Jag vet då inte!

Önskar mig massor med tjusiga skor nu när det ju är vår. Åh.



Gärna någon av de här. Så fina!

Jag har hittat dem på pinterest, förresten. Här är min! Hojta om ni också har, vill ha massor med fina att följa!

Man borde ju gå ut och hoppa över nysmälta bäckar i år igen. Det vore bra tänker jag.
Vara ute på idylliska äventyr och utforska skogar nu när vintern tackat för sitt.
Helt okej!

Tycker vi tar och dansar idag. För det är fredag, och det är vår.
Och man behöver egentligen inte fler anledningar för att dansa lite av glädje.

(Ikväll blir det Hunger Games med Emil, Emma, Johanna och Anki, förresten. Kommer bli så galet fett att alla i närheten kommer trilla av stolen. Sen stannar utomstädersvännerna (de första två!) över helgen, så det blir nog fint. Om jag bara kan sluta känna mig så förbannat förkyld.)

Är det inte lite galet att jag under april 2011 gjorde den här bilden i kalendern:

Men det är under april 2012 som jag ska läsa en muminkurs?

Jag tycker nog ändå det. Vad är det med april och Mumin egentligen?

Kursen är på SU för er som undrar. Går under namnet Mumin med mera: Tove Janssons författarskap.
Här, om ni är nyfikna.

Jag satt på balkongen med mamma och lapade lite sol idag. Det var första gången vi satt ute sen vi plockade in dynorna och vinkade hejdå till det ljuva sommarlivet utomhus förra året.
Det hela blev nästan lite sentimentalt - jag fylldes av en fjolårsnostalgi jag inte riktigt var beredd på. 

Vi skaffade oss nämligen en fantastisk liten rutin förra sommaren. Den utvecklades lite av sig själv, men plötsligt var det en självklarhet för både mamma och mig. När mörkret lagt sig, temperaturen sjunkit lite och allting börjat lugna sig flyttade vi ut. Vi tog vår varmaste filt och slog oss ned på kökssoffan ute på balkongen.
Och där satt vi, som i en magisk liten bubbla, och bara var. Vi pratade lite då och då, men lyssnade och tittade mest.
Andades den svala kvällsluften, kände daggen lägga sig runtomkring oss, tittade på hur vattnet glittrade och lyssnade till hur allt sakta stannade av inför natten. Då och då kom det förbi livsglada twenty-somethings och tjoade lite, men sen tystnade det igen. Det hela var lite som att leva en First Aid Kit-låt, på något vis. Ljuvligt, vackert och lyckligt.

Det blev så mycket av en rutin att även katten till slut lärde sig. Varje kväll, om vi var lite sena med att flytta ut, ställde hon sig och jamade för allt var hon var värd. Och varje kväll gosade hon ner sig i ett varmt knä och småslumrade - hon bara var hon med. Kurade ihop sig lite extra, slappnade av och spann sig själv till sömns.

Så det var så fint idag när minnena av det här sköljde över mig, när fjolårets allra lugnaste sommarkvällar gjorde sig påminda.
För jag insåg att de är på väg igen nu.
Snart är det här igen, alltihop.
Åh.

Har ätit söndagsfrukost på fågelbrickan idag. Bra grej. Havregrynsgröt med kanel (seriöst, finns ingen bättre frukost än det), grönt te, psylliumkex med keso/basilika respektive chorizo. Tjoho!

Och så läste jag. Gjorde om ett bokmärke lite och la till uggla häromdagen. Det blev inte fantastiskt, men det är bättre än innan!

Håller på med One Day just nu och har kommit en tredjedel. Funderar seriöst på att ge upp, känner absolut ingenting för varken karaktärer eller konflikt. Båda de två huvudkaraktärerna känns som tagna ur en överklyschig och ocharmig amerikansk romcom. Ack, besviken! Den ska in till biblioteket om några dagar igen så vi får väl se om jag läser klart den.
Tänker mig att jag nog läser lite Mumin istället, en månad kvar till kursen nu ju! Tjoho!

Tulpantillskottet häromdagen gjorde så himla mycket alltså, jisses vad blommor är bäst.

I och med att jag klippte i ordning dessa fina krigartulpaner så fick jag lite ryck och gjorde annat växtfix. Vissa skulle kanske påstå att jag nästan börjat med påskpynt men, eh... äsch. Det är ändå snart påsk, och fåglar är fina.




Så jag gjorde helt enkelt några små fågel- & mossinstallationer lite här och var. Kom på att vi hade lite mossa som legat i en påse på balkongen sen i julas, och alltså den såg fortfarande pigg och kry ut! Sjukt imponerad, mossa är en överlägsen livsform.
Men lite rotande i skåpen och fix och trix senare så blev det fixat på varje yta som fanns ledig. Brabra!

Det var helt fantastiskt väder igår, alltså verkligen bästa vårvädret. Så jag packade väskan, tog med mig min bok, musik och tog plats på en bänk. Såg lite blommor men satt mest och tog in solen och våren och havsglittret.
Åh, nu kommer det hörrni. All värme och alla underbara dagar ute, det börjar nu.

Sen gick jag och köpte tulpaner, för det är en bra grej att göra när våren flyttar in.

Efter två år, alltså verkligen TVÅ ÅR, bestämde jag igår att min mormorsrutefilt är så klar den kommer bli. Storleksmässigt kvalar den nog inte riktigt in som filt än, men äsch. Jag är filtrebell!
Faktum är att det bara finns en färg av garnet kvar, så ja. Det blir liksom inte mycket mer! Om jag inte gör något annat av den, såklart. Typ virkar bara rosa runt eller syr fast nåt, jag vet inte riktigt. Fast det är rätt låg sannolikhet att det händer, så vi säger att den är färdig! (Projekt som drar ut på tiden alltså! Kärleken dör liksom till slut.)

Såhär ser den ut på ett ungefär då:

Det är ett lite småluddigt, mjukt - om jag minns rätt (som sagt: TVÅ ÅR) - mohairgarn i rosa, blått, vitt och guldbeige.
Inte så stor, som sagt. Men jaja!

Den funkar ju faktiskt utmärkt att ha över fötterna när man sitter i sängen och tittar på serier!

Och den är fasligt bra på att hänga över våra sönderklösta armstöd!


Men den är lite extra bra på det här - att vara kattfilt! Kalasbra, ju.
Det var helt frivilligt och så, förresten. Hon kom och bad mig om filt för att hon frös, lovar! Det var inte som att hon gick precis efter att jag tagit bilderna, nejnej. Så skulle väl aldrig en katt göra!
(Känns lite som att jag använt äldsta tricket i internetboken när jag bara adderat lite söt katt sådär bara, men jaja. Gulligt är alltid bra!)


Och tack förresten, vad fina ni är angående min bristande inspiration! Puss.

Jag har skrivkramp. Eller ja, vad nu motsvarigheten till skrivkramp är när man egentligen inte skriver.
Pysselkramp. Skapkramp. Skrapkramp. Livskramp.
Kramp i alla muskler jag brukar använda när jag gör allt det jag tycker om allra mest.
Det är så sorgligt. Jag älskar ju allt jag brukar göra och visa er här, men det känns som att jag glömt bort hur man gör. Som att jag glömt bort namnet på min bästa vän.
Hur kommer man ens på saker? Hur gör man ens? Hur fungerar pyssel ens? Hur, hur, hur?

Äsch. Här är en bild på mig med fjädrar i håret, det kanske hjälper.

Dessutom är mitt glitter helslut. Jag kanske borde börja där, egentligen.

Alltså satchelväskor är ju de finaste som finns just nu. Helst i stark fin primärfärg eller ljuv pastell.
Eller så kan de få vara helt galna, typ som man tänker sig en clownväska. Fast utan det läskiga med clowner då. (Är inte det världens knäppaste koncept? Läskigt sminkade människor som kommer och gör fula miner/lurar en när man bara vill gå på nöjesfält? Ack!)
Som den här hos zatchel.com. Herre, vad jag vill ha den här. Åh.

Är 100% såld på den här. Jisses.

Som något av en bloggfanatiker tycker jag att bloggtips är ungefär det bästa som finns. Dessutom finns det så himla många fina bloggar därute som förtjänar ungefär all uppmärksamhet i världen! Hursomhelst, här är några jag tycker om extra mycket just nu! (För ett år sen gjorde jag en lista också, om ni vill ha fler tips!)


Bonjour Vintage
Har tyckt om Madeleines blogg så himla länge. Allt är mest så fantastiskt fint hela tiden att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Läs och le!


Karolines Vintage
Karoline är inte bara världens gulligaste, hon är också ständigt megatjusig och har de finaste klänningar. Sen är hon ju en loppisfyndare i världsklass också, vill mest bara ha allt hela tiden.



Un vélo
Vimplar liksom, lite akilleshäl hos mig. Emelie bloggar om så himla mycket fint, hon visar de bästa inspirationsbilderna från flickr och är duktig på allt hon gör. Dessutom är vi fågelbrickskompisar!


Hallonsemla
Rebecca är lite av en återkommande stjärna här i bloggen, men jag kan inte nog pusha för hur fint det är i Hallonsemlans universum. Fantastiska fyndade klänningar, porslin som gör att man bara vill bryta sig in och råna henne på allt och världens charmigaste katter. Allt är magiskt.

Det kryllar ju av fantastiska tävlingar överallt, och Bonjour Vintage är ju inte sämre hon. Här får du chansen att vinna två fantastiska affischer från ReStyle.

VILL HA ALLA. Jisses amalia. Kolla in ReStyle och sukta efter affischer, eller tävla hos Madeleine, vettja!

Ha en kalasfin helg hörrni! Nu ska jag snart, tack vare fina Rebecca, iväg på retromässan! Världens fest.

På skottdagen hade vi ju en liten photoshoot för Ankis UF Re:Shirt, och jag lovade ju att jag skulle berätta mer så här kommer det! 
Eminenta och överdrivet kompetenta Anki går ju på Designgymnasiet, om ni inte visste det (vilket ni nog inte gjorde, för jag har inte berättat det) där hon pysslar mycket med kläddesign och sånt. I år går hon i trean, och då är det ju dags för projektarbete!

Så, med ett miljöperspektiv utvecklade hon konceptet för Re:Shirt, där hon använder sig utav begagnade t-shirtar som hon trycker kalasfint på och ger nya, fina liv! Så det är liksom återanvändning och festligheter och så himla fint och hjärtevärmande.
Kolla in bara:




Vill ni veta mer finns det en facebooksida här, och vill ni köpa (för ynka 100 riksdaler!) eller se de andra tröjorna går det att göra här.

Åh hörrni! Finaste Rebecca lottar ut biljetter till retromässan som går av stapeln här i Stockholm under helgen! Det är superlätt att tävla, det är bara kommentera här!


Seså alla retrofanatiker, spring iväg! (Ni borde dessutom följa Rebecca, hon är alldeles underbar på alla sätt och vis!)

- Gå ut på långa promenader utan mål.

- Äta frukost innanför soliga fönster.
- Lyssna på Håkan Hellström typ hela tiden.

- Tagga galet när jag ser första blommorna komma upp.
- Gå på The Hunger Games-premiär med alla mina bästa människor.

- Skriva brev och nästan bli bländad av soliga papper.

- Vara ute när det blir mörkt trots att det är lite för kallt.

- Ha tulpaner. Helst hela tiden.

- Sitta på balkongen och krama katten bara lite mot hennes vilja.

- Bli bästa vän med körsbärsträden.

- Så och odla!

Initiate fangirl-mode:
SÅ JA EH VI HAR NU FEM STYCKEN BILJETTER TILL HUNGER GAMES 23 MARS. ÄR TYP NÄSTAN DÖD. (ja, jag vet, jag är så cool att ni blir alldeles snurriga.)
Den bästa trailern ville inte. Nähä, okejdå.

Skickade just följande sms till en i biosällskapet:
VI HAR BILJEYTERKRIEIDBA.

Sammanfattar det hela rätt bra faktiskt.
Så, fangirl-mode over!

En av de bästa grejerna med våren måste ju vara att glassen återigen visar sin bästa sida - god och fin, utomhus på en bänk med fint sällskap. Men tro det eller ej, det kan bli ännu lite bättre. Exempelvis, om man som jag, har turen att ha en vän som inte bara gillar att äta glass - hon brinner för glass.
Ni vet nog alla egentligen vem hon är, då hon figurerar här i vårt sockerland väldigt ofta. Den glassigaste tredjedelen av Ljómi - Johanna!

Jag kan utan tvekan säga att hon är min mest glassentusiastiska vän, men hon har tagit det hela ett steg längre:  hon har startat en glassblogg.


Alla som tycker glass är gott, gillar våren och sommaren, pasteller eller Star Wars borde hålla koll på det här, för det är himla kalasbra. KLICK!

Tog på mig gummistövlarna och gick ut på skogsäventyr imorse. Har saknat skogen nu ett tag. Man spenderar alldeles för lite tid med den under vinterhalvåret, men nu när det börjar våra till sig är det dags igen.
Frosten hade hittat tillbaka under natten, men det gjorde inte så mycket.
För herrejösses vad vackert det var.

Kort svar:
Det är tre lemurer som gillar att pyssla, och därför har en pysselklubb.

Milslångt svar/storytime:
Det har blivit en så självklar del av mitt liv att jag ofta inte ens tänker på att det här mystiska ordet "Ljómi" jag slänger med så ofta kanske behöver lite djupare förklaring. Jag använder det lite som ett namn på en nära vän, men det är ju lite mer komplext än så. Har du rynkat pannan i förvirring åt ordet förut så följer nu en fullständig förklaring.

På sätt och vis började det hela väl när jag var tretton och för första gången gick i samma scoutavdelning som både Anki och Johanna. Jag kände dem rätt så bra sedan innan, jag minns Ankis första läger när hon inte hade med sig några byxor utan bara körde kjol, och jag och Johanna hade till och med gått i samma avdelning några år. Sen dess har vi umgåtts lite till och från, hit och dit ni vet. Åren gick och vår trio blev liksom sakta tightare och tightare. Ljómi, så som vi känner det idag, började dock växa fram strax innan jul 2009.

Det var i november, första advent närmade sig och jag ville pynta adventsstjärnor. Allt blir ju som bäst när man får ha fint sällskap, och det var egentligen givet vilka som skulle kunna tänkas vilja vara med och pyssla.
Vi satt i Ankis kök en hel dag och bara pysslade, och det var första gången egentligen. Vi blev (nästan) klara allihopa, städade och tackade för idag. Sen blev det egentligen inte så mycket mer med det.

2009 blev 2010, och seniorlaget satte igång och planerade ett fett äventyrsspår vi skulle arrangera en natt på sommarens läger. Temat blev voodoo, och ni skulle SETT hur vi planerade! Den viktigaste stationen bestod av den övermäktiga voodoomästaren, en ack så fruktade härskare i skärgårdens skogar! Som ni kanske förstår räcker det ju inte bara med enkelt smink på en voodoomästare: vi behövde en mask.

Jag tror egentligen inte att det var någon direkt fråga om vilka den här gången heller: jag, Johanna och Anki tog glatt på oss uppgiften och en varm dag i början av juni träffades vi! Det var ett himla ståhej, vi klippte i cornflakes-paket, målade, och doppade upptvistade sisalsnören i smutsigt vatten för att göra det perfekta voodoohåret. Resultatet blev minst sagt skräckinjagande:

Tiden fortsatte gå, som den ju alltid gör, och vi träffades igen samma sommar för ytterligare en maskproduktion. Den här gången handlade det mer om dekorativa maskeradmaskar. Dessutom passade vi på att planera och tagga inför Peace & Love 2010. Någonstans här insåg vi vilket ypperligt koncept det är att träffas då och då och pyssla, men Ljómi hade ännu inte riktigt fått fäste.


När året började lida mot sitt slut brainstormade vi en del om vad för pyssel vi skulle tänkas göra tillsammans. Det kom upp som förslag att göra bilder till månaderna i en kalender, men vi insåg att det var för stort projekt för att göra i ett svep. Det var där och då vi kom på idén till det fantastiska kalenderprojektet, som ni ju fått följa här på bloggen. Under hela tvåtusenelva skulle vi träffas en gång i månaden och göra ett collage för kommande månad, och hade vi tid skulle vi även göra lite annat pyssel.

Vi norpade åt oss en varsin gratiskalender från olika håll och satte igång för första gången på nyårsafton 2010.
Men det var först gången efter som vi egentligen gav gruppen ett namn. Vi tänkte länge och noga, men var alla mest bara inne på glitter hela tiden. Efter att gemensamt ha konstaterat att isländska är ett fullkomligt fantastsiskt språk så bestämde vi oss. Vi slog upp vad glitter heter på isländska och därmed har vi namnet: Ljómi! Med all säkerhet uttalar vi det inte som man gör det på Island, men det är fint ändå. Bästa namnet ju.

Numera är jag mest bara lycklig för att jag har två så fantastiska vänner. Bara en sån sak som att vi alla tre var med på att planera in en heldag med skottdagsfirande där allt vi gjorde var en ordvits, liksom! Dessutom älskar vi alla att pyssla, har så himla roligt tillsammans och åh, de är så fantastiskt duktiga!
Finisar.
Så ja. Jag är imponerad av att du läst hela vägen hit, men nu vet alla som var nyfikna allt det finns att veta om Ljómi. Förutom framtiden, men den vet ju ingen särskilt mycket om. I år blir det inget månatligt projekt, men vi ska nog kunna hitta på bra grejer ändå. Gladglad.

Vår themesong: Fuldans av Fulkultur

Nu när det är vår tycker jag att vi allt tar och lyssnar på den här:

Tittatitta, nu är jag en i gänget! Har velat ha den här underbara brickan jag vet inte hur länge, men den var slutsåld (!) när jag var på IKEA. Häromdagen fick jag dock världens bästa sms från ängeln Johanna, som var på IKEA och undrade om hon skulle köpa en till mig!

Jag tror jag sett fem-åtta stycken olika bloggerskor som ätit sina fabulösa frukostar från den här brickan, men jag förstår den. Färgglada fåglar - kan det bli bättre?

Hursomhelst! Hoppas ni har en kalasbra helg.
Jag har bland annat skrivit brev i solen och varit ute på promenad. Bra grejer!
God kväll!

När jag gick igenom mina bokmärken för ett tag sedan hittade jag de här fina. Räv och en liten Bambi liksom, åh. Så jag tänkte att jag ville göra något med dem så de kunde synas lite bättre härhemma! Tog lite kartong, limmade fast och klippte ut.

Satte en annan liten kartongbit bakom och vips så kan de stå upp! Så himla bra!

Nu är jag nästan sugen på att bygga en hel skog! Var jag skulle ha den någonstans är dock oklart.
Hmhm.

Vill fylla hela mitt liv med färgglada och gula dörrar.
Källor och andra vattendrag: 1, 2, 3.

Så! Igår var det ju underbara heliga skottdagen! Hoppas ni var glada för eran extra februaridag, för den var ju så solig och fin! Jag samlade in lite extra dagar och skrattade mig igenom dagen med mina fina Ljómivänner.

Först friade vi till våren och åt glass i solen. Bra grej!


Sen hade vi photo shoot (shoot - skott! Hehe) i Johannas trädgård. Vi hjälpte Anki och fotade tröjorna till hennes projektarbete Re:shirt. Ska visa och berätta mer om det någon annan gång! Så himla fint med tröjor i träden, i alla fall. Fast farligt och halt!

Vi stekte pangkakor till pangkakstårtan. (Skott - pang) Brabra.

Hejhej!

Grädden fick bli grön. Det är nästan alltid något som blir grönt eller rosa när vi lagar mat! Fint ju.

Sylten fick bli hallon!


Tårtan blev så himla fin och god, haha. Helt underskattat koncept! Och fyra ljus för fyra år, allt är logiskt vet ni.
Under tiden vi flaxade runt lyssnade vi på musik i Skottify. Vi försökte hitta skotsk musik, vilket var svårare än vi hoppats på. Det blev egentligen bara Scotland the Brave-säckpipa och Franz Ferdinand. Annars körde vi på I Shot the Sheriff, Hit Me With Your Best Shot och sånt. Vi fick tänja lite på gränserna för att inte lyssna på samma två låtar hela kvällen. Till exempel fick Jedward vara med till slut, trots att de är från Irland. Och lite Ella Fitzgerald, för hon har ju samma efternamn som F. Scott Fitzgerald. Ja, jag vet inte. Väldigt underlig spellista, men det var fint!

Haha, sist smakade vi på skotsk whiskey. Jag doppade bara tungan egentligen, och uhhh. Aldrig igen!

Men det var fint. Vi spelade Yoshi's Story på Nintendo 64 också! För han lipar och skuttar, och på engelska heter det ju leap year. Hehe. Jonas kom på besök också, och lämnade en sydväst som han hittat i scoutlokalen. Så han stannade och spelade lite!
Ja, bra ny tradition tycker jag. Nu taggar vi skottdagen 2016!