katter och teddybjörnar

Imorse någon gång efter sju, när jag nyligen väckts av en grannes oturligt högljudda renoveringsprojekt, slog jag på radion för att ligga kvar och långsamvakna. På nyheterna berättades det att det upptäckts ett nytt däggdjur i högt belägna skogar i Colombia och Equador,och då vaknade jag ju upp! Nyupptäckta (nåja) däggdjur, nej jösses vad spännande!
 
Och så bara:
"Det ser ungefär ut som en korsning mellan en katt och en teddybjörn."
VÄNTA VA. Flög upp ur sängen och började googla. 



förgängligheten

Älskar pioner så. De är som blomvärldens dramatiska och praktfulla drottningar. 
De sjunger operor så att slottsfönster spricker, går alltid klädda i långa böljande klänningar av siden och dricker rödvin ur guldbägare.Och så slår de ut.
Sen slår de ut lite till, och så mer och mer. De blir mer och mer dramatiska, mer och mer storslagna.
Mer
och mer
och mycket mera allt.
Och just när allt är som vackrast så brister det,
de blommar över och faller isär,
så att glassplittret blandas med rödvin och blomblad.
 

orden.

Här vaknar jag av en hostattack som får jorden att skaka, snurrigt huvud och snuvig näsa och känner att tillvaron är allmänt erbarmlig. Men så loggar jag in och hittar så fina kommentarer att allt känns lite bättre.

Som den här om lampskärmen från finaste Alicia.
Eller den här från bästa Fredrika.
Och den här från den eminenta Man.

Och den här från ständigt lika fenomenala Fellen.
 
Tack för att ni är så himla fina och får brakförkylningar att kännas mindre pestiga.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0