Hade så himlahimla bra & glad dag igår alltså! Helt allvarligt, det gjorde inte ens något att det var ungefär tio grader kallare än jag väntat mig. Till stor del var det nog musikal-euforins förtjänst men så mycket annat bra!
RENT-besöket blev, som ni kanske förstått, av trots allt. Före det åkte jag iväg på förhäng (och tagg) tillsammans med Johanna och Anki.

Jag och Johanna åkte tunnelbanan långa vägen till Hötorget.

Johanna skulle hämta ut lite bilder! London- och Golden Half-bilder - bra grej att titta igenom när man väntar på tunnelbanan.

Sen firade vi sommaren med bärpaj och vaniljvisp.

Och tittade på Submarine när vi åt upp den! Den var helt fantastisk och knäpp. Brittiskt 80-tal, ninjor och duffeljackor - fem stjärnor!

Sen, efter timmar av Seasons of Love-nynnande och lite varma mackor, var det ju dags. Hejhå, så var vi framme vid Blackebergs Gymnasium och gick in i en fasligt varm ljushall. Jag, Johanna och Anki - elever på skolor i gamla fabrikslokaler - stod en stund och förundrades och tänkte att: justja, det är ju såhär skolor brukar se ut.

Någon gång runt 19.00 fick vi i alla fall ta oss upp för spiraltrappan och in i ett ännu lite varmare rum, men snart satte det igång. Och alltså... DET VAR HELT UNDERBART. Blir helt lycklig av att bara tänka på det!


David var helt fantastisk som Angel, alla hans medmusikalister var sjukt duktiga och ÅH. Lyriska satt vi där i publiken. Kände mig nästan ofattbart lycklig under avslutet (inte tack vare storyn dock, morr!) med applåder och Seasons of Love. Duktigaduktigaduktiga!

Ljómis + mitt löv hänger hela sommaren, men 6 juni är det vernissage. Ni borde komma! 2000 löv från hela Sverige hänger fint!
Facebook-event: här!

I slutet av veckan har en av mina lemurer slututställning, som jag ju såklart ska gå på. Johanna går ju samma linje som jag gjorde (Estetiskt med inriktning Foto på Kulturama för alla er som satt och undrade!) fast året under. Så jag tänkte att vi (eller ja, jag) kan tagga lite med att kolla hur det såg ut när min klass hade slututställning förra året!

Det här var mina tre bilder! Och datum och så. Temat var iscensatt!


Vi höll hus i Enkehuset som var stort, ljust och fint!

Vi bar alldeles stora monteringsgrejer och mättemättemätte för att allt skulle hänga rakt. (Önskar att allt kunde bli rakt av sig självt, jag hatar att försöka hänga rakt. Blä.)

Alla i klassen hade varit sanslöst duktiga och tagit brutalt fina bilder.

Om ni undrat hur många fotoelever det behövs för att hänga en bild rakt så är svaret fyra.



Suddiga & glada! (Jag hade varit hemma med luftrörsinfektion i typ fyrahundra år (okejokej, en månad) så det var mycket kärt återseende!)

Och så fick jag pion av mamma!

Så på fredag 1 juni ska jag till Basar Under och titta på fina bilder! Har jag tur så lyckas jag få tag på biljett så jag kan gå på en av mina scoutvänners musikaluppspel imorgon också - han spelar Angel i RENT så det vore sjukt fint. Hoppashoppas!

Nu tar vi och gör så att vi säger att det är sommar. Bra? Bra.
Det är viktigt att ha koll på vad det egentligen är för årstid, så man inte ger sig ut på skidtur av misstag.
Så nu vet ni. Inga skidor.

07.34
Väcks av hungrig katt, kan inte somna om. Skriver sista orden på Mumin-essä innan frukost.

09.03
Äter frukost.

09.27
Planterar om blommor och väljer ut stenar.




Ibland hinner man göra rätt så mycket innan klockan ens slagit tio! Det bästa är ju att sen kan man bara ligga och sova av värmeslag resten av dagen. Det funkar ju det med. Speciellt när man som jag lägger av när det blir över arton grader.

Får mig att vilja ge mig ut på långa hajker och leta efter enhörningar och knytt i skogen.

Vi firade med grillinvigning.

Följt av sillunch. Fast vi sov ju och gjorde annat mellan då.


Och Garant levererar utomordentliga förpackningar som alltid.

Rätt bra.

Hejdu! Jag tänkte att du kunde få följa med ut på vår balkong lite idag, eftersom att jag mest bara sitter där hela dagarna och gör allt och ingenting.

Såhär ser det ut lite när man kommer ut. Vi har vårt parasoll fastspänt med spännband, för annars flaxar det iväg som värsta Madicken.

Och såhär ser det ut på andra hållet! Vi har en kökssoffa ute, vilket är hemskt bra. Där kan man sova lite under en filt, sitta och fika eller bara gosa med katten.


Vi har klämt in en matplats, en soffa, en grill, två träd och sjukt mycket blommor.

Ungefär såhär ser utsikten ut! Obs! Kanadagäss med ungar!


I hörnan vid matplatsen står ett bord vi hittade i grovsoprummet (:D) där mamma odlar ruccola och mangold!

En margarinlåda som vi borde fylla med margeriter, men vi har lite blandat där i.

Kryddor! Bästa med sommaren alltså, laga mat med färsk oregano, timjan och mynta.

Klematis!

Och det var typ det! Nu är ju det här gemensam yta så jag har inte fått go crazy med vimplar och färgglada lyktor som jag önskar ibland, men jag tycker om den himla mycket ändå!


BONUS! KATTBILDER!


Galen gräsätande katt!

Fotätande katt!

Solkatt.

Svår katt. (Hon borde ha den här som profilbild på facebook, hon ser ju ofattbart cool ut.)
Kanske bästa detaljen på balkongen är hon ju ändå.

- Det faktum att mitt lilla blåmärke på handleden låtsas vara ett födelsemärke.

- Sättet ormbunkar växer på i början. Ser så himla stöddiga och fega ut samtidigt.

- Min storasysters marmorerade ringfingernaglar.

- Att vi fått hem en L-formad morot, och att jag plötsligt insåg att jag kunde stava min storasysters smeknamn med rotfrukterna jag hade framför mig. Bästa som hänt typ någonsin.

Det är viktigt att saker man pysslar får ett bra hem också, att se till att man följer upp ordentligt. Mina tulpaner hade syfte från stunden de föddes - de skulle nämligen bli sommarens bidrag i vår taggigaste gren. 



Där sitter de och drömmer mest hela dagarna, tillsammans med mina moln.
Jodå! Molnen mår hemskt bra där de hänger, tackar som frågar.

Fina Emelie föreslog att man skulle kunna göra som en girlang med tulpaner att hänga på en vägg, vilket låter som en fantastisk idé! Kanske får dessa sprida kalaskänsla på väggen när vi hittar något annat att ha i grenen.

Fylla i (och kladda på) Stora krysset i barntidningen Scouten (som jag får i brevlådan enbart på grund av att jag är cool. nu vet ni.). Det är bra för självförtroendet att fylla i korsord för barn, tycker jag. Testa någon dag!

Med andra ord: trevlig långhelg.

(Fast jag missade ju lite där i nedre högra delen, men äsch.)

Brittisk sci-fi om the Doctor, en flera hundra år gammal time-lord. Time-lords är ungefär som människor fast de har två hjärtan och är semi-odödliga. Dör de på något vis regenererar de bara och byter kropp helt. Och så kan de resa i tiden. Herr doktor i fråga gör det i sin polisbox-kamouflerade TARDIS. Senaste två säsongerna är  fullkomligt överlägsna! (God bless Steven Moffat!)

Bästa: Rory the Roman, att Shakespeare citerar Harry Potter, 'the only water in the forest is the river', Matt Smith i fluga, de senaste två säsongernas fullständiga överbrahet/komplicerighet, när man plötsligt förstår alltihopa och the Ponds.
Sämsta: Att jag blir så förbannat rädd för weeping angels.

Gifset: här.

---

Glee

High-school musikalserien som gör att det spritter i tårna och skrattar i magen. Dans och sjung och allt som är lyckligt i livet.

Bästa: Glädjen, Brittany, Klaine (Kurt + Blaine om ni inte är med på shipnames), Darren Criss/Blaine Anderson och Prom-asaurus.
Sämsta: Att de börjat plocka in så många Glee Project-människor lite hafsigt.

---

---

Kan ni inte göra samma sak ni också? Vore så himla fint att se!

Plockade hägg igår.

Mindes den där försommardagen för mer än femton år sen när pappasysterjag ute på solig cykeltur hittade massvis med makalösa fläderblommor. Åh vad vi skulle plocka och åh vi skulle ha flädersaft så det sprutade ur öronen! Hemhemhem cyklade vi och hämtade hundratals pappkassar och trampatrampa tillbaka.
Med kassar till bredden fyllda med blommor cyklade vi hem - gladaste trion i stan.

Det första Mamma säger när vi ställt ner kassarna innanför dörren är följande:
Men Anders, det där är ju hägg!

Det är inte lätt det där med flora.

Glad måndag, kära vänner!

Vandrade ut i skogen en solig kväll för att leva trollivet. Sen råkade det vara så fantastisk kvällssol att jag inte kunde stå emot att fotografera varenda stycke blåbärsris i motljus.








Vid bäcken träffade jag en kråka.
Vi kom ganska bra överens. På avstånd då, såklart.

Men det kändes magiskt och fint, som om man borde ha citerat The Raven eller något. Lite skräckromantik sådär i en ljum och solig glänta. (Trots att raven är korp och inte kråka.)
Men då jag inte hjärtekan särskilt många litterära klassiker alls (Bortsett från den klassiska O Romeo, Romeo, wherefore art thou Romeo? Deny thy father and refuse thy name... Fast sen kan jag inte mer.) så satt jag helt enkelt där i några minuter - tyst och stilla - och såg på när den letade mat på bäckens botten.
På vägen hem plockade jag hägg.

Dricker gasspiskokt kokkaffe från finaste kaffekokkannan.
Kombinerar med min mest fenomenala frukost som jag inte riktigt har namn på men vi kan kalla den polentagröt. Frysta hallon och en klick kräm fräsch (när man inte orkar franskans fjongar och tak) och bättre än så kan en söndagmorgon inte bli.

Ja, man kan ju lyssna på Cell Block Tango för ökad dramatik, såklart.

Isabelle Pedersen känns så himla "på gång" i bloggosfären just nu, om man nu kan säga så utan att låta som en medelålders mediasnubbe. Hursomhelst är det fullt förståeligt, egentligen förvånar det mig att hon inte redan har typ en miljard followers på bloglovin!
Fantastiska bilder, underbara utstyrslar, vackra klipp med sång och det bästa finhetsbloggandet ju! Vad mer kan man önska?


Själv beskriver hon det som "Min värld i en fin version med en liten uns av vemod emellanåt." vilket känns korrekt och bra. Så klicketklick och ha det så fint hos fröken Pedersen!

Fladdrade iväg till parterren och åt glass med mina kära Ljómivänner idag! Där snöade det för fullt.

Johanna lekte med Paddan, för det gör man ju om man har en sån. (OBS! iPad, om ni inte förstod.)

Det lektes lite i Stockholms roligaste fontän. Den sprutar allmänt oförutsägbart så man kan bli blöt om man har otur, fasligt populär bland Sjöstans fyra miljarder fyraåringar.

Fnittrigt.

Anki tog fram sitt allra äventyrligaste jag och sprang när det var fullt ös.

Fina körsbärsblad överallt!

Sen fick man allt gå runt på tå ett tag för att bli torr - men inte smutsig - om fötterna!

Sen gick vi vidare till nästa körsbärsdal.

Sådär som man ska såhärårs.


Och där satt vi tills det var dags för filosofilektioner och dylikt.
Hemskt trevligt!

Till exempel sol genom fönster,
en ensam ljusstråle som träffar gulsippor på köksbord (x),
skuggor från körsbärsträd eller gatulyktor (x),
frost på grenar i motljus (x),
mjuka mosiga strålar i dimman (x),
vattenglitter och regnbågar (x),
bländande solstrålar som gör att allt blir lite förvrängt (x),
glorior i hår (x , y),
glittret i glas (x)
eller midsommarsol genom grönt gräs (x). 

(Jag tror att man med ganska stor säkerhet kan säga att det är anledningen till att jag började fotografera.)

Spenderar lagom (alltså väldigt) mycket tid på balkongen. Läser Farlig midsommar och är blommönstrad. Rätt bra och sådär.

Följande är glada:
+ blommor
+ människa (jag)
+ katt
(+ humla)

Idag ska jag på äkta brommahäng. Det var ungefär alldeles för längesedan sist. Tjoho!

Var ute på skogsäventyr igår och hittade en vitsippa med kronblad som en smörblomma. Var tvungen att ta med en hem och visa mamma, som sa att det helt enkelt var en en gulsippa. Fint!
Det finns tydligen vit- och gulsippe-hybrider också - svavelsippor. Så himla festligt!




När den stod där i ett litet glas på köksbordet och träffades av en ensam liten ljusstrimma blev det så vackert att jag helt enkelt var tvungen att fota lite. Jag kan inte lämna ljus- och skuggspel ofotograferade!
Blev hemskt nostalgiskt, att fota överdådigt bokehfyllda närbilder på blommor, det gjorde jag ju typ hela tiden förut. Those were the days!

Man skulle kanske ta och flytta till Helsingborg hörrni!
Alldeles vid kusten ska nämligen de här makalösa och Alice i Underlandet-magiska husen byggas. Snacka om att rama in ens utsikter på kungligt vis!

HUR FANTASTISKT ÄR DET INTE? Önskar att det fanns tusentals bilder till.

Johanna är en så himla fantastisk liten filur/lemur som ger presenter till en så himla ofta! Och jag hörde rykten (från henne, visserligen) om att hon hade med sig något åt mig från sin Londonresa, och mycket riktigt! Dagen efter vår GALNA valborg var det paketöppning!

Och det märks ju att vi varit vänner i över tio år, för det är ju uppenbart att hon kan min adress.

Och titta vilka hemskt festliga presenter! Fågerlklistermärken, uggleindexklistermärken (man ska typ sätta dem över boksidor! förstod jag det som. fina!) och helt psykedeliska underbara pilar som behövde ligga uppochned under resten av frukosten för att man inte skulle få ont i ögonen. Bästa grejen.

Plus att vi gjorde massor med frågor från slutet av Illustrerad Vetenskap i en mindre evighet, vilket ju är en present i sig.

(Alltså okej, jag fick just hjärtattack av ansiktet i nedre vänstra hörnet av den här sista bilden.
Med vänliga hälsningar,
någon som är modig och cool
och uppenbart en Gryffindor)

Kvällspysslar på ett tvåmånadersprojekt i ett suddigt mörker. Glittrar överallt. Lackdoftsyrsel och huvudlösa penslar (förlåt mina små vänner, jag ska ta hand om er lite bättre).
Kanske blir det klart snart.

Häromdagen tog storasystern och jag en (fasligt obligatorisk) vårpromenad genom Hammarby Sjöstad, ni vet. Och såg alla de ställen jag berättade om.
Jag struntar i att körsbärsblommor är klyschigt och gjort såhärårs, för helt ärligt är det mycket som blir tråkigt om man ska akta sig för klyschor. Dessutom är det ju bland det vackraste som finns.
Så om ni inte orkar mer euforiska blombilder så får ni väl blunda NU.
Men blir ni, som jag, fortfarande ändå lyriska så är det bara att fortsätta!







1-3 Sjöstadsparterren.
4-6 Lumaparken.

Det är ju så man dör!
Finaste Malin Ahlin (min favoritaste illustratör) lever i drömmar och har illustrerat en barnbok! Katten som älskade regn av Henning Mankel närmare bestämt, och jag tror att det är det finaste jag sett. Tror bestämt att jag måste köpa den så snart som möjligt! Titta bara på det här:

 

Spring iväg till hennes blogg och gratulera genast, tycker jag! Eller köp boken. Springspring!

Våren är här och jag lever för mesta det godaste slapparlivet på balkongen.

Tittar på knoppande clematisar som växer vilt och krokigt (och fint).

Lägger mig ner i kökssoffan på balkongen (lätt vår bästa möbel) bredvid katten och läser Muminpappans memoarer en stund, sover en stund, lyssnar på Harry Potter och halvblodsprinsen (sista kapitlena alltså! mitt arma hjärta!) en stund och sådär. Katten sover mest och drömmer ibland så intensivt att hon rör lite på tassarna, sniffar och morrhårar. Då klappar jag lite på henne och pratar lite och så lugnar hon sig. Vi är rätt bra vänner, hon och jag.

Blir det varmt (tänk att det kan bli det numera!) flyttar jag in under parasollet och fortsätter läsa. Dricker te också, trots att det är varmt.

Tycker det är rätt okej.
Hejhej våren!

Skogspromenad och biblioteksbesök med tokigt blåa ben.

Jag gick på en gata som heter Ljusslingan. Det är fint! Sen kom det snö igen. Ack.

Hortensia och muminande.

Läste Pappan och havet och fick Londonvykort.

Vår och sånt. (Min mobilkamera har så skruttig kvalitet ibland att den vänstra bilden känns lite plastkamerig. Men det gör kanske inte så mycket.)

Läste tidning bland betongkrukor och läste böcker bredvid katt.

Och det var lite av vad som hänt på den fronten! Timvisare heter jag där, förresten.
Tjingeling!

Jag tog mitt pick och pack (som var lite för stort på grund av rädsla för fryssel) och begav mig mot oändligheten och vidare igår eftermiddag!

Oändligheten visade sig vara hemma hos några familjevänner, som ärmegapro på typ all sydostasiatisk mat och den här gången bjöd på malaysiskt! Som en liten utomlandsresa nästan. Bland annat åt vi akaciaomelett, vilket var galet, coolt och gott!

Men det var ju egentligen bara det bildfattiga kapitel ett från min valborg, så vi ska ta en lite närmre på mitt och vidare: Snorreängen!

Här har vi, alltså Mälarscouterna, valborgsfirande varje år! Där kan man titta på brasa, leka scout, fiska fiskdamm, klättra på backar och göra andra allmänt spännande och festliga saker!

Tanken var ju att jag under kvällen skulle hjälpa till med kokosbollskatapulten, vilket är en av de mest populära aktiviteterna, där en katapult laddas med kokosboll, en måltavla (eventuellt) träffas med en rispåse och en kokosboll slungas genom luften - fångar du den får du äta den.
Men ve och fasa, hörrni! En stor katastrof skedde ungefär tjugo minuter innan aktiviteterna skulle dra igång.

I en testkörning av katapulten gick den helt sönder - bara totalt kaputt! Till och med kårens allra händigaste sa att det var ett lost case (som de säger i Amerika) och att den får lagas någon annan dag. Vi fick helt ställa undan den så länge.
Stor sorg! Men sånt hade vi egentligen inte tid med - om inte så lång stund skulle hela kalaset dra igång, och där stod vi med tvåhundrafemtio kokosbollar och ingen station! (Det ska jag nog göra en låt som heter.)

Så vi sprang runt som vilsna höns ett tag, stod och försökte komma på en ny lek ett ytterligare tag och slutligen så bara kom det till oss: ätakokosbollarutanhänder-tävling! Med topplista och allt!
Vi skickade iväg en springare till lokalen för att hämta något åt barnen att sitta på och gick samtidigt på jakt efter typ papptallrikar för dem att äta på. (Ni vet, hygien och sånt!) Efter idogt letande och stressade "men ska vi inte bara åka och köpa då?!" kom en fin själ och informerade oss om att det fanns pizza bakom cafét. Med förhoppningen om att lite mat skulle hjälpa gick vi dit.

Det kändes för övrigt lite som fattiga utsvultna barn i kalla vinterstäder på film, som hittar högar med mat på marken och bara springer fram och äter alltihopa. Fast så var det ju inte.
Men det var när vi stod där och försökte få loss en bit Hawaii utan att ananasen skulle trilla av som det slog oss - här låg det ju mängder av tallrikar! Säkert så att det räcka halvvägs!
Vi tog med oss de ostlösa pizzalocken (Det vill jag också göra en låt som heter. Eller så kan bandet heta så.) bort till stationen och tänkte att när de tar slut har vi ändå så många kokosbollspaketslock att det räcker hela vägen! Crisis averted!

Så det blev en station till slut! Vi fick ha en webbhallen-påse och en kaffemugg som kassa och en tio-i-topp som bara sträckte sig till sju för att tejpen inte räckte, men vad gör det när man får titta på såväl barn som föräldrar skratta alldeles fnittrigt och kladda ner ansiktet en hel kväll?

Under en lugn stund passade käre David på att testa, och låg på topplistan ett tag med sina tolv sekunder. Fast det dröjde inte superlänge innan några elvaåringar på alltifrån fyra till sju sekunder slog ut honom. Ack!

Föräldrarna krävde dock en liten knuff, och kom inte igång förrän de fick en enkom lista för vuxna. Sen utklassade de ju såklart med helt absurda tider som 2,5 sekunder.

Jag hann inte med så mycket annat än själva stationen, men lyckades komma loss i några minuter under själva tändningen av brasan!
Så without further ado, här får ni ett gäng bilder på eld:





(Tycker om den här bilden så för den känns så himla VIVA LA REVOLUCIÓN trots att det verkligen inte var så.)

Sen kringelikrokade jag mig tillbaka genom massorna och fortsatte med att förklara regler och ladda kokosbollar. Därefter såg jag inte röken (eller ja, det gjorde jag ju. hehe) av elden igen förrän den såg ut såhär:

Ackack! Fast den är ju nästan mysigast då.


Strax innan tio hade folkskaran tunnats ut rejält och de få barn som var kvar och spelade började få slut på pengar. Så då passade några ledare på att köra, vilket man ju måste dokumentera även om det är becksvart och blixten inte tycker om en! Fint.

Vi plockade undan allt, fixade med lite annat och hjälpte cafét att bli av med överblivna kanelbullar! (Bästa sysslan.)
Det är nästan den finaste stunden, tycker jag. I slutet av allt, när ängen är lugn, brasan är mysvarm och man kan äta en gratis bulle och bara stå och titta på glöden ett tag.

Slutligen kände vi oss dock så värdelösa på ängen och hittade inget vettigt att göra så jag, Johanna, Anki och David åkte hem till Johanna, drack te och hängde ett tag. Och satte vita telefoner på rad i rostbrödshållaren.

Bra kväll!