ur konsthistorien: Gustav Klimt


Adele Bloch-Bauer, 1907

Tod und Leben, 1915.
Kuss, 1907-08
 
Tycker de är så fantastiska. Som någon slags modernist-jugend. Älskar hur de fullkomligt sjunker in i guld, älskar dödens alla kors, älskar att det liksom känns som att en tagit bara vanliga porträtt och gjort dem till spektakulära collage.
Fintfint.

Hallå förresten, om det var någon som glömde - berätta vem du är här! Jag vet att jag själv alltid tänker att "det där ska jag göra sen" och så kommer jag inte ihåg.

saker att le åt #28


på besök i ett blivande hem


Vi var och besökte en solig Aspuddelägenhet igår. Vi har ju faktiskt fått dit en del av möblerna nu!

Och jättemycket kartonger med böcker. (30 stycken!)

Men mest åkte vi dit för att det varit hantverkare där i veckan och fixat och donat - då måste man ju inspektera!

Så mitt rum hade fått vägg in till köket! Den ska ju målas vit, såklart, men det var så himla fint att få en känsla för hur rummet kommer att vara. Sen hade de bytt en hel del i badrummet också!

Byggfirman har två tjejer som är praoelever, som då går i nian. De har tejpat upp skyddspappen på golvet. Undrar vem deras favoritartist är!

Även köket hade ändrats lite. De här fina handtagen har ju suttit där hela tiden, i och för sig.

Men Mamma har satt in blått fint hyllpapper i skafferiet! Så himla festligt. (Vi har bara nödproviant där än, som ni ser. Te, kaffe, choklad, torkade aprikoser och två värmeljus.)

Sen var det sån fantastiskt vårsol på vår balkong, och grejen med en balkong som är infälld i huskroppen och riktad åt söder är att det blir varmt så himla tidigt!

Så vi satt ute och fikade! Visserligen i jacka och skor, men det var underbart skönt. Jag åt liksom glass! Ute! I februari!

Plus att jag hörde hästgnägg när jag gick med soporna.
Det blir nog bra det här. Bara 16 dagar kvar!

<



bloglovin