Den här bilden heter Unna är fin på min dator nu, för det är nämligen så att hon är fasligt fin. Och ni ska veta att mina favorita klasskamrater är väldigt fina och nu börjar jag bli lite sentimental att man skulle kunna tro att jag har något i båda ögonen samtidigt.

Jag gillar inte människor som finner sig i att uppmärksamma och fokusera på negativitet, baksidor och mörker. Jag blir arg på att de bara ser allt som är svårt och hårt, ger upp kampen rätt och slätt och bara lägger sig ner i en mörk grop och hoppas att 2012 kommer tidigt. Hej Negatron, välkommen hit!

Nej, men helt allvarligt, jag kan inte riktigt med dem. Speciellt inte de som trivs med det, de som är på ständig jakt efter anledningar till att gråta och tycker att positivitet är falskt, oäkta och inte värt att ägna sig åt. Negativitetsjunkies.

Det är alltid lättare att fokusera på mörkret, jag har nämligen testat men helt enkelt valt att byta bana. Och då kan jag inte hjälpa att bli arg - eller kanske snarare besviken - på att människor bara ger upp. Eller helt enkelt är likgiltiga.

 

”Amen, de kanske har det svårt på riktigt.”
Det är en stor skillnad på att ha det svårt och att vilja ha det svårt. Har man det svårt på riktigt är dessutom vägen därifrån aldrig att vara ett negativt svart hål, in i vilket allt hopp i världen riskerar att sugas in i. Förutom detta riskerar de som faktiskt behöver hjälp att försvinna i massorna av dessa negativitet-älskare. Det blir svårt att se vilka som faktiskt behöver ett leende som kan vägleda dem ut ur dystra korridorer av ångest och svårigheter. För det fantastiska (om det nu faktiskt ska finnas något) med svårigheter är att de går att klara sig igenom. På något vis löser sig allt, åtminstone de problem som våra kära Negatrons framhäver så flitigt, vilket allt som oftast bara är larviga småsaker.

 

Nej, jag klarar helt enkelt inte av negativitetsjunkies. De drar ner, hindrar och förgör hopp och glädje. Frivilligt.

Gå och lägg er eller börja kämpa, och låt oss andra vara allt vad regnbågar, enhörningar, blombuketter, strössel, sommarängar, vänner och skratt är. Kom igen, var Optimist Prime med oss istället.

Klart slut.

Jag tänkte skriva att oj, vad länge jag varit borta härifrån och hoppsanhejsan. Sen upptäckte jag att det faktiskt inte var alls så längesen som jag trodde. Jag tänkte minst en vecka, men det var bara tre dagar.

en om moln,

Som Disneyfantast (och ganska mycket Warblers- och lite a capella-älskare) så känner jag att den här underbara videon förtjänar en självklar plats här. Så himla fint att jag bara inte ville att den skulle ta slut när jag såg den först.

Fixade i ordning mina fina pioner idag! Tjohotjoho, klippklipp, vas och vatten.

Och se så tjusigt de står på min regnbågsburk (som fortfarande är tom, hehe)!

Och en annan dunderhärlig grej är att vårat odlande går finfint! De har flyttat ut sen några dagar, och snart så ska vi plantera om dem till våra stora utekrukor!

Sådär, nu fick ni en liten blom-update. Varsågoda!

SVi hade ju vernissage igår! Jag tänkte visa er lite hur det såg ut.

Välkomna in!

Vi ställer ju ut på Enkehuset och rummet vi har våra bilder i är fantastiskt fint och omöjligt att fånga på bild med det objektiv jag hade. Ack.

Sen började vi montera. Det var ett himla fiffel att få in alla monteringsplattor och ställa dem fint och sen slutligen få till en bra ordning på bilderna!

Jag är alldeles stolt över min klass nu, jag såg ju bilderna för första gången igår och de är fantastiskt fina!

Fast de här var mina absoluta favoriter för det är ballonger och så ljusa och fina och det är liksom de ultimata bilderna. Erika Forsén, hon är duktig hon! Sen fanns det typ hundra bilder till som jag älskade.

Fixetrix!

Någon lånade min kamera och det var mätamätamäta och "Är den rak nu?"


Vi hade lite tid att sitta i fönstret och hänga!

Jag och Rudde var glada men inte så skarpa. Men vi hittade ju en spegel så det var lugnt!

Såhär såg mina bilder ut uppmonterade!

Och jag fick två fina rosa pioner av mamma som jag ska sätta i någon fin vas idag.

Tjoho!

Tjohotjohotjoho, jag är så himla glad. För imorgon ska jag nämligen lämna lägenheten och gå på vernissage ju. Det ska ju såklart bli fantastiskt roligt, men allra bäst ska det bli att få träffa mina fina vänner igen och bara allmänt vara ute och göra något.

Vi börjar sakta men säkert ta oss framåt med planerandet av våran fantastiska resa i sommar. Vi har bokat tågbiljetter för totalt ~70 timmars tåg och fixat oss InterRail-kort. Vi ska sova en natt i Malmö och nästa i Kandersteg, Schweiz. Där ska vi hänga och sen gå på äventyr till (förmodligen) den här stugan. Den heter Doldenhornhütte, fint!

När fönstret är öppet och man hör ljudet av regn och bildäck mot blöt asfalt.

Nämen ojojoj, allt ser annorlunda ut. Jösses amalia, hur ska vi nu överleva?
Inte riktigt lika rosa och ljust, men ganska fint ändå. Hoppas ni kommer trivas med det här också!

Men herrejösses, jag har inte ens en uggla i headern! Det kanske måste åtgärdas. Men inte idag, nu börjar det göra ont i lungorna så nu ska jag lägga mig ner och inte göra någonting på några dagar.
Nästan.

Jaja. Medan jag blir frisk kan ni njuta av den här bilden på katter som kramas.

Torsdag den 19 maj skulle kunna vara en helt vanlig, oansenlig torsdag. Men ni ska veta att det är det inte! Den skulle inte kunna vara mycket mer ansenlig än den faktiskt är. Faktum är att den är ganska så spektakulär.
För vet ni vad? Jag och min sjukligt duktiga klass har vernissage för våran absolut sista utställning! En storslagen final - det är ju något man bara inte får missa!
Enkehuset is the place, och skulle ni inte kunna komma på torsdagen så hänger bilderna kvar fredag-lördag!

Temat är iscensatt, och där uppe är mina bilder. Egentligen ska man väl vara en liten mystisk teaser och inte visa hela alltet så att folk bara måste komma och se! Men... med vänner som är utspridda i detta avlånga land vill jag ju faktiskt att alla ska få se lite. Kommer ni på vernissagen får ni krama mig, se dem i 40x50 cm och se hela klassens bilder. Jag vet... det är nästan för bra för att vara sant! Men jag lovar er, det här är ingen dröm.

Har ni facebook och vill hålla er uppdaterade har vi ett alldeles fantastiskt event här!
Tjohej, vi ses nästa torsdag!

Idag var jag hos doktorn två gånger! Jag tog blodprov och fick min andning lyssnad och tjohej, jag har luftvägsinfektion. :D Så jag fick utskrivet antibiotika och världens starkaste hostmedicin, fick göra en "inhalation" som jag faktiskt inte vet vad den innehöll men nu kan jag andas i alla fall. Sen fick jag komma tillbaka och inhalera igen. (vilket är ganska awkward, för man sitter i ett tyst rum med en sjuksköterska och andas i en maskin i två minuter... ja. Punktpunktpunkt liksom.) Och sen fick jag en kortisonshot och blev hyperaktiv. Det kan man tydligen bli.

Kulturama alltså.. mitt liv de senaste tre åren. FULLKOMLIGT FANTASTISKT! Eller? Nja, jag ska inte sticka under stolen med att det varit ett helvete vissa gånger, kaos är Kulturamas mellannamn. Men samtidigt har det varit så fin stämning och sjukt härliga människor alla gånger att vad sjutton, lite kaos får man leva med. :D

Vad gör man då, om man går på Kulturama i tre år?

Under första året hade vi Rörlig Bild, vilket var så tråkigt under vissa föreläsningar och underbart många andra gånger. Som slutprojekt gjorde vi en High School Musical-parodi. Sjukt seriöst.
Den börjar med repliken: "Hej, jag är en glad men förtryckt tjej på sexton vintrar. Jag gillar kaniner, kakor och High School Musical." Den handlar om en tjej som är emo bara för att hennes vänner är det, fast hon önskar att hon var en i High School Musical. En dag blir hon sparkad i huvudet, (!) svimmar och drömmer att hon äger sönder i en High School Musical-värld för att sedan stå upp mot sina hemska vänner, den elakaste försvinner, de dansar och allt avslutas med ett klassiskt High School Musical-hopp. Som sagt, sjukt seriöst.

Vi fotade nattfoto till en dikt om en nattbuss.

Jag fotade analogt i Hammarbybacken, och älskade mörkrummet.

Jag och en vän (en av de från HSM-filmen) satte ihop en film/bildspel med röster på engelskan. Den var baserad på Pippi på rymmen och bestod av iscensatta dockor. Och en potatis. (det här var mitt seriösa skolår...)
Jag skrev för övrigt också en essä där jag använde High School Musical som en källa för att förstärka mina argument. Man vet att det är ett bra år när man lyckas få in High School Musical och Pippi i skolarbetet.

Tvåan var betydligt jobbigare och inte lika festlig. Jag minns bara våren i princip. Tretusen nationella prov och vi var så arga. Och så kom svenskaläraren Per alltid med sin göteborska och intalade oss att allt skulle lösa sig. Vilket det gjorde.

Foto: Rudde (Hej Rudde, jag snodde den här. Förlåt!)
Vi hade utställning i skolan med självporträtt i kombination med dikter! Vi gick ju Litterär Gestaltning, där man fick skriva dikter och sagor. Jag skrev en modern version av Rumpelstiltskin, tror jag.
Och så anordnade vi fika i skolan för hela klassen, där alla bakade och åt sig övermätta på teman som choklad och grön!

Vi hasselbladade analogt!

Och skulle efterlikna Avedon. Vilket inte var lätt. Till mitt försvar ser faktiskt bakgrunden vitare ut i verkligheten! Plus att jag har snygga vänner :D

Och så hade vi Grafisk Kommunikation och jag gjorde en barnboksframsida. :D Vi hade estetisk orientering också och filmade en dans i snön, gjorde serier och så vidare.

Trean har varit betydligt bättre, även om jag inte fått in några High School Musical-filmer.

Och foto har mest varit tekniska studiouppgifter, men fint ändå. Vi skulle ta en bild med samma ljus inne som vi tagit ute. Svåraste saken i världen, typ. Men studion blev fasligt mysig! (och vi fotade med digitala hasselbladare!)

Jag har också tillsammans med fyra fina flickor jobbat för att fixa en sjujäkla studentskiva.

Screenshot från albumet med bilder från skivan.

Och nu har jag precis idag (nästan) redigerat klart min absolut sista fotouppgift. Vilket känns så sjukt att jag får svindel, men sånt är livet.

Men det finaste med Kulturama är ändå alla fina människor. Ni vet, de jag satt under körsbärsträdet med förra veckan. Bland annat!

Men det är en månad kvar, och jag tror att jag kommer kunna sätta högt betyg på det här året. Jag ska nämligen skriva ett reportage om Voldemort på engelskan. Blir jag bara frisk kommer allt att kicka ass.

Bra år.
Bra tre år.
Tack!

Mamma och jag har varit såsugna (alltså sugna på att så, inte på sås) ett bra tag och nu så blev det äntligen tillfälle att så lite! (Mamma gjorde mest egentligen, jag är fortfarande sjuk och tittade på. Med kameran.)

Förfix! Vi skulle så luktärt idag, och de har tydligen känsliga rötter så då är det himla bra att de får bo i en toarulle, så blir rötterna inte så ledsna när man planterar om! Nu vet ni!

Blötlägger man dem innan ska det gå snabbare! Men vi hade inte tålamod, så de låg bara i blöt i typ en timme.

Jord!

Katt! Det är faktiskt inte nödvändigt när man sår. Men det är att föredra!

Sen pluppade vi ner fröna i jorden och vattnade med ett glas, för vi har ingen vattenkanna.

Klart!
Frölådan åkte fram också, så vi sådde lite Strandkrassing, Isop och Mejram (trots att fröerna var bäst före -91) i lite blandade krukor också!

Och nu la vi sockerärt i blöt! Tjoho!

När det inte pysslats på länge för min del får min kreativa del i hjärnan fnatt och jag börjar rabbla på rim, som för ett tag sen. Detta kan även sättas igång av Glee (av någon anledning) och eventuellt lite feberförvirring. Jag tror det är min kära rimkompis Johanna som dragit igång det, men vad sjutton.. rim är bäst! Enjoy:

Katt + prasselpapper = glad katt. Det funkar att ligga, bita och sitta på. Och att ha som täcke eller, som jag föredrar, mantel.

Jag är fortfarande sjuk och har betat av typ trettitvåtusenfyra avsnitt av diverse serier de senaste dagarna. Helt allvarligt, jag tror att konceptet tv-serier gjordes för sjuka människor. En film på 2,5 timme liksom.. så länge orkar man ju inte fokusera när man är sjuk! Så 20 respektive 40 minuter - perfa! Menmen, jag tänkte i alla fall uppdatera lite blandade grejer. This one's for you, du som bryr dig supermycket om mitt liv.

1. Trots min ihållande hosta och allt var det ju FREAKIN' SKIVA IGÅR! Djungeltema, jag var blomma.
Det var fantabulöst och helt värt alla månader (!) vi kämpat för att fixa det här. Vi kirrade biffen, och det blev fett! Middagen var så fin med klassens-medaljer och någon liten lek och åh så fint och äsch, bra kväll!

Jag fick den bästa medaljen. True story.

(fast numera står det bara Klasse Solstråle, vilket låter som ett dunderfint namn så jag är nöjd ändå.)

2. Den andra maj, vet ni vad det är för speciellt med andra maj? Jo, det var 13 år sen Voldemort dog! Tjoho! Vet ni vem mer som dog andra maj? En viss bin Ladin! Coincidence? I think not. Hehe.

3. Här är ugglan jag köpte på loppisen. Den är inte mycket större än en tändsticksask och ser ut som en döskalle när man tittar snabbt och är på det humöret. Fint!


4. Om ni inte har något annat för er så kan ni ju lyssna på Veronica Maggios nya! (om ni lyckats missa den, på nåt vis.)

5. Jag vill ha en kattbjörn. Fast jag har en katt som tror att hon är en ko, så det duger :D

En månad och fyra dagar till studenten, sen ska jag för sjutton pyssla hela sommaren.