Saker som är bra i september

Den här tycker jag är ungefär världens höstfinaste låt.
(Sen tycker jag att Readit1st är en så himla bra grej. Men det är egentligen en parentes här, för er som gillar böcker och ogillar vissa filmatiseringar av böcker.)

höstvärmen och mysfaktorn

Det finns vissa saker här i livet som är lite större än andra. Studenten till exempel! Ni vet, ett sådant ögonblick där man verkligen borde klappa sig själv på axeln. Det är samma med bland annat att lära sig cykla, ta körkort och att flytta hemifrån.
Igår hände något av lite samma magnitud mig.
Jag stickade klart min halsduk! Fick garnet och stickorna av mormor i julklapp, och har stickat sen dess. Visserligen med smärre uppehåll och sådär, men ändå.
Det är alpackagarn, tror jag... och stickorna är 7 mm! 80 maskor, stickastickasticka och så ihopsydd till en tubhalsduk! Förmodligen världshistoriens varmaste och mysigaste halsduk. Nu vet ni!

att hitta kulturama i skrivbordslådan

Jag sorterade om min anslagstavla igår, vilket ledde till att jag började rota i lite lådor. Bland annat min låda med allt jag gjort på Kulturama! Ojojoj, vad med grejer hörrni!
Typ en massa slarvigt framkallade provlappar. Men lila fläckar är ju fint, hehe. Åh, saknar ettan och mörkrummet.
Och en miljard kopior.
Första kontaktkartan ever! Då tyckte jag att det var jobbigt att man hade så få bilder på sig.
Om jag bara vetat alltså! I trean fick vi bara två negativ. Fast då lekte vi ju med galna kameror. Det här är liksom kontaktkartan - negativen var såhär stora! Helt galet. Plus att man fick ha skynke över huvudet när man ställde skärpa. Kändes väldigt artonhundratal!
Året innan lekte vi Avedon med analog Hasselblad!
I trean hade vi många uppgifter som jag tyckte var semi-roliga. Typ som ljussättningsuppgifter. Och ljussättningsuppgifter. Och vet ni? Ljussättningsuppgifter! Glas med svart bakgrund och vit kant, glas med vit bakgrund och svart kant, stilleben, efterlikna ljus och så vidare.
Och så såklart, det svåraste jag någonsin gjort. Efterlikna ljus från en bild man tagit utomhus. Det tog en miljard fyrahundrafemtiotre år, men det är ju inte helt lätt att försöka återskapa ljuset från en helmulen himmel i en liten studio.
Och så fick vi slutligen färglabba! I början fick vi knasiga blodröda bilder, lite knäppt. Men sen blev det lite mer som det skulle.
Anslagstavlan i fråga är dock fortfarande under konstruktion, men har ni tur kan ni få se hur det blir!

Jag skulle även vilja berömma mig självför min förmåga att få samma ekparkett i så många olika nyanser i det här inlägget. Jävligt fett, tycker jag.

<



bloglovin