till minne av apelsinerna i rom
Flaxade mig iväg på studentmottagning i lördags. Vädret var helt makalöst och sällskapet likaså.
Vi diskuterade viktigheter (som vanligt!) och spenderade ganska lång tid med att fundera ut roliga aktiviteter som vi kan göra under sommaren. Slut på tedrickandet, tydligen, och mera minigolf och volleyboll. Bra!
Studentmottagning var det ju, så det fanns blå och gula ballonger och dessutom en student som vi gratulerade och gav ett apelsinträd till.
Anton var det i alla fall som tog studenten! Ett år efter de andra, eftersom att han flaxade över till andra sidan Atlanten i ett år.
Och det var ungefär allt! Hade kunnat sitta kvar hela natten och bara hänga - det var knappt ens en gnutta kallt. Men jag började få fruktansvärt ont i halsen och jag började ana oråd, och åkte därför motvilligt hem.
Men mycket riktigt vaknade jag ju dagen efter med årets brakförkylning. Halsar ingefära- och honungste och sover långa stunder så att jag kan hänga med på nästa mottagning på torsdag.
två april
Med anledning av dagens förbannade snöfall tänkte jag att vi kan blicka tillbaka på hur mina senaste två april sett ut, och så hoppas vi att den här till slut blir i alla fall nästan lika vårig.
För två år sen:
Hängde jag i Karsvik och där blommade scillan. (!)
Kalenderpysslade och drömde om mumintroll.
Katten satt på sin mat och åt den samtidigt.
Jag glittrade ner mig.
För två år sen:
Hängde jag i Karsvik och där blommade scillan. (!)
Kalenderpysslade och drömde om mumintroll.
Katten satt på sin mat och åt den samtidigt.
Jag glittrade ner mig.
Det var påskspår för småscouter.
Blåsippor!
Läste och åt frukost på solig balkong.
Blåsippor!
Läste och åt frukost på solig balkong.
Promenerade runt udden.
Åt glass i solen.
Pysslade skor.
Och hade tävlingar inför studenten i en sagolik Lumapark.
För ett år sen:
Började månaden med plötslig snö.
Gjorde påskkola.
Pysslade påskägg.
Fick Mumin på posten!
Collagepysslade med Ljómi.
Köpte festliga skor!
Och införskaffade lagom många Mumin-böcker!
För jag läste ju kurs.
Katten hade kvalitetssömn i en jordig balja.
Och sista dagen i april firades det valborg.
Men till valborg i år kräver jag att det är snöfritt.
aspar, uddar och nya hem
Idag var dagen det hände - vi fick nycklarna till lägenheten i Aspudden! Själva flytten går inte förrän om en dryg månad, men vi var där och kollade läget, kände in oss och åt en invigningslunch.
Packade bilen med ett skruttigt litet cafébord vi hade i förrådet, tre stolar och en massa verktyg och begav oss iväg. Virrade bort oss lite i Midsommarkransen på vägen också.
Mamma skrev på papper hos mäklare medan jag och storasystern handlade mat, och sen tog vi oss till rätt adress. Så himla spännande och roligt att se den igen!
Porten är så himla tjusig!
Vi tog oss upp för trapporna, och den var precis lika tjusig som förra gången. Här är köket!
Mitt blivande rum!
Har så himla fin fönsterbräda i sten.
Och nu vet jag inte om man ser det på den här bilden, men man ser faktiskt hästar från mitt fönster! (Och ett fult elhus, men det är smällar man får ta.) Det ligger ju som ett litet minizoo alldeles därborta, så man kan gå dit och rida ponny om man vill. (Okejdå, jag erkänner, jag klippte in en liten häst. Men jag såg faktiskt en fjording!)
Och överallt är det världsbästa dörrar! Vi har brett ut oss med flyttfixarbröt såklart.
Vi ställde upp grejer i vardagsrummet för lunchen. Ekade mysigt!
Utanför fönstret har vi ju världens finaste knotiga träd som blommar rosa på våren!
Plus så himla fin grej: fanns en liten sånhär bok. Folk som bott där har skrivit in sig själva fram till 2003! Vår bostadsrättsförening är förresten kalas: det finns gym, pingisrum, bytesrum och en festlokal man kan hyra. Plus att den heter Entitan så det är en fin liten fågel på alla papper och sådär.
Nere i kalasläskig källare finns ett litet matförråd och tvättstugor. Hatar såna här ställen.
Och innergården är stor med tallar och fina träd.
Det var ungefär det! Lovar att visa mer om hur det blir när vi börjar bo in oss och målar om och sånt. Tjohej!
Packade bilen med ett skruttigt litet cafébord vi hade i förrådet, tre stolar och en massa verktyg och begav oss iväg. Virrade bort oss lite i Midsommarkransen på vägen också.
Mamma skrev på papper hos mäklare medan jag och storasystern handlade mat, och sen tog vi oss till rätt adress. Så himla spännande och roligt att se den igen!
Porten är så himla tjusig!
Vi tog oss upp för trapporna, och den var precis lika tjusig som förra gången. Här är köket!
Och överallt är det världsbästa dörrar! Vi har brett ut oss med flyttfixarbröt såklart.
Vi ställde upp grejer i vardagsrummet för lunchen. Ekade mysigt!
Utanför fönstret har vi ju världens finaste knotiga träd som blommar rosa på våren!
Plus så himla fin grej: fanns en liten sånhär bok. Folk som bott där har skrivit in sig själva fram till 2003! Vår bostadsrättsförening är förresten kalas: det finns gym, pingisrum, bytesrum och en festlokal man kan hyra. Plus att den heter Entitan så det är en fin liten fågel på alla papper och sådär.
Nere i kalasläskig källare finns ett litet matförråd och tvättstugor. Hatar såna här ställen.
Och innergården är stor med tallar och fina träd.
Det var ungefär det! Lovar att visa mer om hur det blir när vi börjar bo in oss och målar om och sånt. Tjohej!
att promenera i en saga
En marsdag för fem år sedan började det plötsligt snöa ofattbart mycket, ofattbart snabbt och alldeles hux flux blev den mörkblöta marsvärlden svartvit och kontrastrik. Jag trotsade rädslan för att kameran skulle braka ihop och begav mig ut för att dokumentera, och herrejösses ska ni veta vad glad jag är att jag gjorde det, för det är än idag det vackraste jag sett.
Vi bodde ju alldeles nära en liten sjö som heter Kyrksjön då, och den är omringad av världshistoriens bästa sagoskog med träd som växer i vatten och stammar som sträcker sig upp mot himlen. Den är fantastisk vilken dag som helst, men just den här dagen var det utomvärldsligt.
Ackack. Det är så vackert att det gör ont, tycker jag. Den nattsvarta vattenspegeln mot det vita trasslet och de vitpudrade stammarna. Perfektion.
Vi bodde ju alldeles nära en liten sjö som heter Kyrksjön då, och den är omringad av världshistoriens bästa sagoskog med träd som växer i vatten och stammar som sträcker sig upp mot himlen. Den är fantastisk vilken dag som helst, men just den här dagen var det utomvärldsligt.
Ackack. Det är så vackert att det gör ont, tycker jag. Den nattsvarta vattenspegeln mot det vita trasslet och de vitpudrade stammarna. Perfektion.
namnens reinkarnation
Åh, en så himla knäpp grej hände igår. Ni vet hur jag och min syster bytte efternamn från Cederhag till Andersdotter för några år sen? För att pappa hette Anders och sådär ju, det var ju egentligen därför vi valde det. (Plus att det är fint.)
Men så hittade vi i flyttpackandet den här väskan (som pappa för övrigt byggt själv!) som var full med pappas olika kartor, foton och nostalgipapper.
Och däri låg den här, en släktforskning någon i Skånesläkten (eller Åvarpsläkten, tydligen) gjort för några år sedan, som jag egentligen aldrig ens tittat på. Men så öppnar jag den för att kolla lite just den här gången.
Och kolla! Hur knäppt är inte det här! Kvinnan i "generation 0" hette Andersdotter! För nästan tvåhundra år sedan.
Men det tar liksom inte slut där. Sophia Andersdotter.
Petronella Andersdotter.
Lovisa Andersdotter.
Fram till 1919 fanns det alltså Andersdöttrar bak i vår släkt! Så himla knäppt och roligt att Pappas förfäder (lite magiskt ord) hette Andersdotter och nu gör vi det med. Fint.
Men så hittade vi i flyttpackandet den här väskan (som pappa för övrigt byggt själv!) som var full med pappas olika kartor, foton och nostalgipapper.
Och däri låg den här, en släktforskning någon i Skånesläkten (eller Åvarpsläkten, tydligen) gjort för några år sedan, som jag egentligen aldrig ens tittat på. Men så öppnar jag den för att kolla lite just den här gången.
Och kolla! Hur knäppt är inte det här! Kvinnan i "generation 0" hette Andersdotter! För nästan tvåhundra år sedan.
Men det tar liksom inte slut där. Sophia Andersdotter.
Fram till 1919 fanns det alltså Andersdöttrar bak i vår släkt! Så himla knäppt och roligt att Pappas förfäder (lite magiskt ord) hette Andersdotter och nu gör vi det med. Fint.
sånt från forna tider gångna dagar
Går igenom såna evighetslånga nostalgitrippar under genomgång och packning inför flytt. Jag tänkte att vi kan titta lite på sånt jag hittat!
Vi börjar med det mest fabulösa - silverglittriga Barbieskor. Så himla fina, använde dem jättemycket. Allra helst till prinsessklänningar. De hade ursprungligen breda silversnören, men jag hade korkskruvade neongröna snören som en slapp knyta med. (Jag lärde mig knyta rosett ungefär lika sent som jag lärde mig cykla - väldigt sent, alltså.)
Det här är fint, för här finns till och med datum. Andra december 1997 - ganska så exakt 15 år sedan. Det här är startskottet för en av de mest återkommande frågorna under min uppväxt - varför blir saker mörka när de blir blöta? Mamma hjälpte mig att skaffa en mapp där jag skulle dokumentera mina undersökningar och idéer. Jag kom visserligen inte längre än det här titelbladet, men kan vara för att det var lite mer fysik inblandat i frågan än vad jag kunde som femåring.
Mamma hade en grej för att köpa spektakulära leksaker till oss, och här är en av de finaste. Det här är alltså inte två dockor, utan en. Häxan dyker upp när man vänder på Snövits kjol och vice versa! Så fint!
Humlan jag gjorde när jag var sex år gammal kanske. Älskade ju insekter till tusen och hade en period där flugögon var det coolaste som fanns, så då fick den här humlan glittriga flugögon. Gör inget, festligt och bra.
Gammalt skolarbete! Jag var rätt så språkradikal, och böjde mig inte för alla förbannade normer vad gäller vilket håll en bokstav eller siffra ska vara på. Tydligt demonstrerat i ordet Öga längst ner. Trots detta diskriminerade jag inte G vända åt "rätt" håll - vilket ni ser i Säng. I övrigt använde jag allt som oftast punkt som mellanslag - lättläst och tydligt.
Och när fröknarna försökte rätta mig ifrågasatte jag bara vemsjutton som bestämt att bokstäverna skulle se ut - vilket ju är en ytterst relevant fråga när det kommer till språk.
Hittade även Äppel-, Päppel-, Piron-böckerna - hade ni också dem? Tyckte de var det bästa som fanns.
Aladdin och Jasmin, uppenbarligen.
Mariehälls Montessori HT-95 - mitt dagis! Världens bästa i ett stort gult pippihus.
Sen hoppar vi sju år framåt, jag är tio år gammal och har precis vunnit ett gäng kroniska sjukdomar på lotto. Stannar hemma ungefär hela trean och halva fyran. Detta resulterade i en hel del utförliga sm¨åprojekt - här till exempel en kort "bok" gjord i powerpoint.
En dag på MBI: Monsters Bureau of Investigation. Med anledning av internationnela monsterdagen den 7:e mars 2002. Översatt och återberättad av: Jessica Cederhag.
Den handlar om monster som fångar tjuvar. Och tjuven bara: "Attans dom fick mej". Härligt med både "dom" och "mej" i samma jättekorta mening utan punkt. Jaja, tio år gammal som sagt.
Under samma vår kom det här lilla häftet till, när mitt intresse för insekter till viss mån övergått i ett brinnande intresse för Odjurens tid. Det gick någon dokumentär om det på TV som jag älskade, stora fåglar och sabeltandade tigrar liksom - kan det bli bättre?
Häftet innehåller i alla fall utskrifter med information om de olika odjuren, bland annat en 1,75 lång köttätande fågel. Därav "Längre än Erika?" i högerkant - en fågel längre än ens lärare är ju rätt så illa, faktiskt.
Till slut fick det vara nog med att inte kunna gå till skolan, och mamma flyttade över mig till en friskola där jag kanske kunde trivas lite bättre. Att ha roligt = man mår bättre, tänkte hon, vis som hon är. Hade därefter ett och ett halvt fina år där jag pluggade ryska, extra mycket matte och spelade schack. Åh och efter skolan hade vi algoritmik. Sen gick skolan i konken och jag fick flaxa till vanlig skola i Bromma och glömde nästan all ryska. :(
Lite lifestory och nostalgi sådär på en fredag är väl bra! Kommer förmodligen hitta mer saker innen det här är över, men vi nöjer oss så här för idag.
Ha en fin helg, hörrni!
Vi börjar med det mest fabulösa - silverglittriga Barbieskor. Så himla fina, använde dem jättemycket. Allra helst till prinsessklänningar. De hade ursprungligen breda silversnören, men jag hade korkskruvade neongröna snören som en slapp knyta med. (Jag lärde mig knyta rosett ungefär lika sent som jag lärde mig cykla - väldigt sent, alltså.)
Det här är fint, för här finns till och med datum. Andra december 1997 - ganska så exakt 15 år sedan. Det här är startskottet för en av de mest återkommande frågorna under min uppväxt - varför blir saker mörka när de blir blöta? Mamma hjälpte mig att skaffa en mapp där jag skulle dokumentera mina undersökningar och idéer. Jag kom visserligen inte längre än det här titelbladet, men kan vara för att det var lite mer fysik inblandat i frågan än vad jag kunde som femåring.
Mamma hade en grej för att köpa spektakulära leksaker till oss, och här är en av de finaste. Det här är alltså inte två dockor, utan en. Häxan dyker upp när man vänder på Snövits kjol och vice versa! Så fint!
Humlan jag gjorde när jag var sex år gammal kanske. Älskade ju insekter till tusen och hade en period där flugögon var det coolaste som fanns, så då fick den här humlan glittriga flugögon. Gör inget, festligt och bra.
Gammalt skolarbete! Jag var rätt så språkradikal, och böjde mig inte för alla förbannade normer vad gäller vilket håll en bokstav eller siffra ska vara på. Tydligt demonstrerat i ordet Öga längst ner. Trots detta diskriminerade jag inte G vända åt "rätt" håll - vilket ni ser i Säng. I övrigt använde jag allt som oftast punkt som mellanslag - lättläst och tydligt.
Och när fröknarna försökte rätta mig ifrågasatte jag bara vemsjutton som bestämt att bokstäverna skulle se ut - vilket ju är en ytterst relevant fråga när det kommer till språk.
Hittade även Äppel-, Päppel-, Piron-böckerna - hade ni också dem? Tyckte de var det bästa som fanns.
Aladdin och Jasmin, uppenbarligen.
Mariehälls Montessori HT-95 - mitt dagis! Världens bästa i ett stort gult pippihus.
Sen hoppar vi sju år framåt, jag är tio år gammal och har precis vunnit ett gäng kroniska sjukdomar på lotto. Stannar hemma ungefär hela trean och halva fyran. Detta resulterade i en hel del utförliga sm¨åprojekt - här till exempel en kort "bok" gjord i powerpoint.
En dag på MBI: Monsters Bureau of Investigation. Med anledning av internationnela monsterdagen den 7:e mars 2002. Översatt och återberättad av: Jessica Cederhag.
Den handlar om monster som fångar tjuvar. Och tjuven bara: "Attans dom fick mej". Härligt med både "dom" och "mej" i samma jättekorta mening utan punkt. Jaja, tio år gammal som sagt.
Till slut fick det vara nog med att inte kunna gå till skolan, och mamma flyttade över mig till en friskola där jag kanske kunde trivas lite bättre. Att ha roligt = man mår bättre, tänkte hon, vis som hon är. Hade därefter ett och ett halvt fina år där jag pluggade ryska, extra mycket matte och spelade schack. Åh och efter skolan hade vi algoritmik. Sen gick skolan i konken och jag fick flaxa till vanlig skola i Bromma och glömde nästan all ryska. :(
Lite lifestory och nostalgi sådär på en fredag är väl bra! Kommer förmodligen hitta mer saker innen det här är över, men vi nöjer oss så här för idag.
Ha en fin helg, hörrni!
glittrande nyår
Igår knäppte Ljómi på sig finskorna (Anki sina nya helfabulösa) för att fira in tjugitretton.
Men en sak i taget, så vi började med julklappsbyte.
Vi välkomstdrinkade med chokladchilliglögg och finglas.
Tände ljus!
Den årliga bilden blev till under en kalasfin huvudrätt. Gottgottgott.
Det var klurigt att lägga marängsmeten på glassen, men det gick!
Det blev så festligt att det var tvunget att instagrammas.
Sen gjorde vi ett försök att åtgärda det faktum att vi inte har någon ordentlig bild på oss tre. Det gick sådär och sen var klockan snart tolv så då fick vi springa.
Vi packade festligheter i korg och gick iväg till ängen för att titta på fyrverkerier och skåla!
Vi skrev 2013 i snön och hällde upp bubbel. (Äpple/lingon-bubbel! Så himla gott.)
Där stod vi en stund, tittade på tomtebloss och var sentimentala. Fast sen avbröts det hela lite bryskt då det blev plötsligt snöras från taket som vi bara precis klarade oss undan. Lite äventyr sådär mitt under nyårsnatten.
Strax innan natt blev morgon tog vi oss ner till källaren och sov, och en frukost och lite tröttapati senare påbörjades hemresan.
Fin nyårstillställning.
favorit i repris: 90-talet alltså
Jisses vad tjusig man var!
för ett år sen
Nu när såväl Lovisa som Emelie så fint sammanfattat sitt fjolårsjuni så tänker jag att jag ju inte ska vara sämre! Av ren slump råkar det ju dessutom vara så att juni 2011 var himla fin.
Det började med att jag och Johanna (Anki kunde inte vara med, ack och ve) gjorde vår kalenderbild till juni månad. Min (till vänster) utlovade en whoop-ass experience och festtider. Jag tror den hade rätt.
Vi gick på vår sista elevhälsodag med Kulturama och satt på en idrottsplats i Hammarbyhöjden och åt cupcakes.
Lakanmålning till flaket!
Studenten! Åh. Fina! 
Sen, vet ni vad, åkte jag och mina Brandsläckare iväg på vår tredjeårsresa! Man åker på den när man gått klart sitt sista år som scout och vi hade jobbat ihop pengar under tre år inför denna!
Vi började i Malmö, där vi fick bo hos snälla Malmöscouter! 
Sen åkte vi till Kandersteg, som är en liten by i alperna i Schweiz, där det ligger ett fint scoutställe där man kan bo och äventyra. 
Vi hajkade upp i bergen och bodde en natt i en liten stuga som hette Duldenhornhütte! 
Sen tog vi oss hela långa vägen ner till Rom där vi blev välkomnade av våra italienska scoutvänner (som ju kommer hit i slutet av juli!) med historiens största pizzor. 
Lekte Dunken bland ruiner. 
Gick romarguidad turistrunda runt i Rom tills fötterna blödde. 
Åt italiensk glass. Åh. 
Sträckåkte norrut genom hela Europa och spelade absurda mängder kort. Tog paus i Danmark några timmar och åt på Jensen's. Åh, glassbuffén! 
Vi hajkade upp i bergen och bodde en natt i en liten stuga som hette Duldenhornhütte! Sen tog vi oss hela långa vägen ner till Rom där vi blev välkomnade av våra italienska scoutvänner (som ju kommer hit i slutet av juli!) med historiens största pizzor. Lekte Dunken bland ruiner. Gick romarguidad turistrunda runt i Rom tills fötterna blödde. Åt italiensk glass. Åh. Sträckåkte norrut genom hela Europa och spelade absurda mängder kort. Tog paus i Danmark några timmar och åt på Jensen's. Åh, glassbuffén! Sen kom vi hem alldeles innan midsommar, och jag var helt ensam hemma utan planer och tänkte mest att "jaja!" men det gick ju egentligen inte an, så jag firade med Johanna och hennes familj på deras landställe. Den sista snutten juni tror jag att jag sov igen all brist efter många nätters tågkupéssömn!
slantar, kaffe och sommarsol
Vi har träffats så mycket på alla mottagningar de senaste dagarna att vi kände att vi ju var tvugna att träffas ännu mer! När vi satt och åt god mat hos Johanna så bestämde vi alltså att ett scoutmöte dagen efter vore en fin idé. Sagt och gjort, igår begav jag mig till Karsvik för lite scouthäng och, kanske viktigast av allt, planering inför att de italienska scouterna som ju så snällt tog hand om oss i Rom för exakt ett år sen (Känns som igår! Scrollar ni ner härkan ni se hur resan var!) kommer hit och hälsar på oss i slutet av juli.
Eftersom att det var helt fantastiskt väder så plockade vi fram lite liggunderlag, kokade kaffe och te och tog med oss vårt pick och pack till ängen. 
Det visar sig att det är extremt svårt att hitta på något att visa romare i Stockholm som inte känns jättelamt i jämförelse med typ Colosseum.
Så när man inte kom på något kunde man ju prata om annat eller kasta boll. (Vilket David gjorde lite allmänt planlöst. Och lyckades träffa rätt i en kåsa fylld med kaffe. Hahaha.)
Vi singlade slant också. Malin siade framtiden med hjälp av detta magiska mynt! Vi frågade om vi skulle äta glass, och den svarade ja till tillräckligt många av oss för att det skulle vara en giltig anledning till att gå till affären och köpa glass! (Fast egentligen sa den nej till mig, men jag åt glass ändå. En Magnum Mandel, om ni var nyfikna. Jodå, den smakade hemskt bra.)
Så småningom blev det dock lite kyligt, så vi satte oss inne och drack te! I leklådan (som man ju såklart plockar fram) hittade jag en bunt med laminerade positiva ord att beskriva mig med. Eller ja, jag drog den slutsatsen i alla fall. Känns ju logiskt och troligt, tycker ni inte?
Fast Carro körde på riktigt och delade ut ord till de som satt runt bordet. Fick så himla fina ord!
Det visar sig att det är extremt svårt att hitta på något att visa romare i Stockholm som inte känns jättelamt i jämförelse med typ Colosseum.
Så när man inte kom på något kunde man ju prata om annat eller kasta boll. (Vilket David gjorde lite allmänt planlöst. Och lyckades träffa rätt i en kåsa fylld med kaffe. Hahaha.)
Vi singlade slant också. Malin siade framtiden med hjälp av detta magiska mynt! Vi frågade om vi skulle äta glass, och den svarade ja till tillräckligt många av oss för att det skulle vara en giltig anledning till att gå till affären och köpa glass! (Fast egentligen sa den nej till mig, men jag åt glass ändå. En Magnum Mandel, om ni var nyfikna. Jodå, den smakade hemskt bra.)
Så småningom blev det dock lite kyligt, så vi satte oss inne och drack te! I leklådan (som man ju såklart plockar fram) hittade jag en bunt med laminerade positiva ord att beskriva mig med. Eller ja, jag drog den slutsatsen i alla fall. Känns ju logiskt och troligt, tycker ni inte?
Fast Carro körde på riktigt och delade ut ord till de som satt runt bordet. Fick så himla fina ord!
Efter ett tag gav alla de andra sina ord till mig, så jag hade alla igen. Så nu vet ni hur jag är!
Slutligen fick jag avbryta en omgång kortspel för att pallra mig hela långa vägen hem, och det var det scoutmötet!
Slutligen fick jag avbryta en omgång kortspel för att pallra mig hela långa vägen hem, och det var det scoutmötet!
när den sista glitterlemuren springer ut
Jag var på Johannas student igår! Knöt på mig skorna och gick vägen jag gått så många gånger förr till Kulturama (lite nostalgiskt bara!) för att titta på utspring klockan två! Inte för att jag såg henne springa ut, men jag hörde glada studenter i alla fall. 
< Finaste studentskan!
Lite senare på eftermiddagen tog jag mitt pick och pack och begav mig till Ängby där det vankades mottagning! Så himlahimlahimla mycket god mat (+ melon) och paketöppning! Anki hade varit på mottagning alldeles innan där någon hade hittat påsen med Johannas paket och trott att det var till den mottagningen, så de hade felaktigt blivit öppnade redan! Haha. Men hon hade gjort ett alldeles fantastiskt "kort" som var ett litet tittskåp med en pirat som sa "Så du harrr tagit studenten?" och en dinosaurie som svarar "Bra gjort!". Så himla fin!
Och sen var det slut med det!
< Finaste studentskan! Lite senare på eftermiddagen tog jag mitt pick och pack och begav mig till Ängby där det vankades mottagning! Så himlahimlahimla mycket god mat (+ melon) och paketöppning! Anki hade varit på mottagning alldeles innan där någon hade hittat påsen med Johannas paket och trott att det var till den mottagningen, så de hade felaktigt blivit öppnade redan! Haha. Men hon hade gjort ett alldeles fantastiskt "kort" som var ett litet tittskåp med en pirat som sa "Så du harrr tagit studenten?" och en dinosaurie som svarar "Bra gjort!". Så himla fin!Och sen var det slut med det!
tidsresor och mer enhörningar
I lördags gick jag ju på ännu en studentmottagning! Anki, en av mina Ljómilemurer, hade firfest och vi hängde såklart.
Där fanns kalasgod kladdkaka och fina muffins! Vi åt lunch också, men den var så god att det inte ens kom med på bild.
Det var jättesoligt! Sådär så man blir alldeles trött i ögonen.
Paketöppning! Märk väl snigeln på fingret. Ytterst fenomenal present från den andra Ljómilemuren.
Glad tjej! För hon hade fått en SONIC SCREWDRIVER av sin bror! Plus att jag gav henne en TARDIS-nyckel som the Doctor ville att jag skulle ge till henne! Så bara så ni vet känner jag en fullfjättrad human-time lord nu.
ANKI IN ACTION. Den här bilden gör sig bäst ihop med I am the Doctor. Visserligen gör sig allt bäst ihop med den låten. (Alltså ni som knappt ens vet vad Doctor Who är kan ju bara låtsas som att det här är osynlig skrift eller så.)
Vi var fasligt pigga!
Sen satt vi och lekte! Som nyvuxna ju ska. Snigeln var ute på äventyr!
Slimet kom fram! David köpte det i affären som en av de yngre gästerna startat. Det var en fasligt bra affärsidé, om jag får säga det själv. Hon hade hittat grejer att sälja (tex snigeln, slime eller en dalahäst) och om man ville köpa något fick man en viss summa pengar av henne och sedan fick man betala alla pengar man hade! Alla affärer borde vara så.
Slimet var en del av presenten från mig! Vad jag gav mer ska ni få se någon dag.
Jättekul med slime! Alla reagerade med exakt samma skräckblandade förtjusning när de petade på den.
Anki, som ju är världens bästa, hade pimpat sin mössa. SÅ HIMLA FINT. Varför kom inte jag på det? Ackack. Tjusig var hon i alla fall. Hon hade sytt sin vita sammetskjol själv också, inklusive den gröna tyllkjolen hon hade under!
Snigeln fick mittbena. Som Adam i Eva & Adam, fast en rosa snigel.
Johanna blev en Tennander för några sekunder.
Enhörningen Viktor (han heter så, förresten. jag tror jag glömde presentera honom) kom ut på besök. De kan vara fasligt närgångna, de där enhörningarna.
Sen började tältet plockas undan. Vi hjälpte till allihopa såklart eftersom vi är scouter! Speciellt duktiga är vi på att ta hand om bubbelplast. (Jag och David tävlade i att poppa bubbelplast. Jag vann om man tänker tvärtom.)
Efter lite innehäng tog jag och Johanna slutligen bussen hemåt!
Jag känner lite att en dag inte är riktigt komplett om det inte ingått flygande enhörningar och slime. Men vad vet jag!
Idag ska jag på nästa studentmottagning! Det är så himla många i år, eftersom mitt seniorlag (som är ett år yngre än mig) tar studenten! Idag är det Johannas tur, himla fint!
Där fanns kalasgod kladdkaka och fina muffins! Vi åt lunch också, men den var så god att det inte ens kom med på bild.
Det var jättesoligt! Sådär så man blir alldeles trött i ögonen.
Paketöppning! Märk väl snigeln på fingret. Ytterst fenomenal present från den andra Ljómilemuren.
Glad tjej! För hon hade fått en SONIC SCREWDRIVER av sin bror! Plus att jag gav henne en TARDIS-nyckel som the Doctor ville att jag skulle ge till henne! Så bara så ni vet känner jag en fullfjättrad human-time lord nu.
ANKI IN ACTION. Den här bilden gör sig bäst ihop med I am the Doctor. Visserligen gör sig allt bäst ihop med den låten. (Alltså ni som knappt ens vet vad Doctor Who är kan ju bara låtsas som att det här är osynlig skrift eller så.)
Vi var fasligt pigga!
Sen satt vi och lekte! Som nyvuxna ju ska. Snigeln var ute på äventyr!
Slimet kom fram! David köpte det i affären som en av de yngre gästerna startat. Det var en fasligt bra affärsidé, om jag får säga det själv. Hon hade hittat grejer att sälja (tex snigeln, slime eller en dalahäst) och om man ville köpa något fick man en viss summa pengar av henne och sedan fick man betala alla pengar man hade! Alla affärer borde vara så.
Slimet var en del av presenten från mig! Vad jag gav mer ska ni få se någon dag.
Jättekul med slime! Alla reagerade med exakt samma skräckblandade förtjusning när de petade på den.
Anki, som ju är världens bästa, hade pimpat sin mössa. SÅ HIMLA FINT. Varför kom inte jag på det? Ackack. Tjusig var hon i alla fall. Hon hade sytt sin vita sammetskjol själv också, inklusive den gröna tyllkjolen hon hade under!
Snigeln fick mittbena. Som Adam i Eva & Adam, fast en rosa snigel.
Johanna blev en Tennander för några sekunder.
Enhörningen Viktor (han heter så, förresten. jag tror jag glömde presentera honom) kom ut på besök. De kan vara fasligt närgångna, de där enhörningarna.
Sen började tältet plockas undan. Vi hjälpte till allihopa såklart eftersom vi är scouter! Speciellt duktiga är vi på att ta hand om bubbelplast. (Jag och David tävlade i att poppa bubbelplast. Jag vann om man tänker tvärtom.)
Efter lite innehäng tog jag och Johanna slutligen bussen hemåt!
Jag känner lite att en dag inte är riktigt komplett om det inte ingått flygande enhörningar och slime. Men vad vet jag!
Idag ska jag på nästa studentmottagning! Det är så himla många i år, eftersom mitt seniorlag (som är ett år yngre än mig) tar studenten! Idag är det Johannas tur, himla fint!
enhörningar och soliga förorter
I fredags tog tre av mina fina Brandsläckare (seniorlaget i min scoutkår alltså) studenten, så vi åkte på värsta mottagningsäventyret!
Fast vi började hemma hos Anki för paketinslagning. Hon hade fått en enhörning när hon tog studenten dagen innan. SÅ FIN.
Efter mycket om, men och val av fina band till paketen bar det av!
Vi vandrade genom ett oerhört idylliskt Bromma Kyrka för att hitta mottagning nummer 1.
Fina David hade ju minsann blivit vuxen!
Glada! Vi bytte paketet mot välkomstdrink.
Skapade scoutbord och satte oss under partytält, åt mat och pratade.
Föräldrar höll fint tal om varför David är världsbäst!
Och efter det letade vi vidare bland villorna efter nästa stycke gulblåa ballonger. Kändes som att nästan varje hus hade minst en student, men vi hittade rätt tillslut!
Och där fanns det två studenter till.
Caroline och Malin hade ju tagit studenten de med! Så vi grattade, kramade, lämnade paket, slog oss ned och åt mer paj!
När solen började gå ner flyttade vi in och satt runt ett bord, drack te och fikade så som vi ju alltid gör på våra möten. Himla fint! Fast Malin drack mjölk ur ett vinglas, men det kan man ju också göra!
Slutligen fick vi skjuts av Micke som grattisgrattis fått körkort samma dag! I Stora Mossen hoppade jag på tunnelbanan och begav mig hemåt.
Så himla stolt och glad.
(Och imorgon kommer det nog mer studentbilder.)
Fast vi började hemma hos Anki för paketinslagning. Hon hade fått en enhörning när hon tog studenten dagen innan. SÅ FIN.
Efter mycket om, men och val av fina band till paketen bar det av!
Vi vandrade genom ett oerhört idylliskt Bromma Kyrka för att hitta mottagning nummer 1.
Fina David hade ju minsann blivit vuxen!
Glada! Vi bytte paketet mot välkomstdrink.
Skapade scoutbord och satte oss under partytält, åt mat och pratade.
Föräldrar höll fint tal om varför David är världsbäst!
Och efter det letade vi vidare bland villorna efter nästa stycke gulblåa ballonger. Kändes som att nästan varje hus hade minst en student, men vi hittade rätt tillslut!
Och där fanns det två studenter till.
Caroline och Malin hade ju tagit studenten de med! Så vi grattade, kramade, lämnade paket, slog oss ned och åt mer paj!
När solen började gå ner flyttade vi in och satt runt ett bord, drack te och fikade så som vi ju alltid gör på våra möten. Himla fint! Fast Malin drack mjölk ur ett vinglas, men det kan man ju också göra!
Slutligen fick vi skjuts av Micke som grattisgrattis fått körkort samma dag! I Stora Mossen hoppade jag på tunnelbanan och begav mig hemåt.
Så himla stolt och glad.
(Och imorgon kommer det nog mer studentbilder.)
Ser du löven för alla träd?
Igår var det ju vernissage för Ser du löven för alla träd?, så jag tog mina två bästa lemurer under armen och begav mig ut mot Djurgården.
På dagens agenda stog även studentpresenter, så vi kollade runt efter det med. Fast mest hittade vi grejer som vi själva ville ha, som vanligt!
Men vi tog i alla fall sjuan ut till Liljevalchs!
Och gick på utställning! Det var sjukt mycket människor och löv ÖVERALLT. Där fanns så himla mycket olika knasiga och fina idéer.
Skiftnycklar, till exempel!
Ugglor. (!!!)
Glödlampor och metallträd.
Fungerande klockor!
Dockhus!
Meme-löv!
Wordfeud-löv.
OCH DEN FINASTE. Vi blev helt lyckliga av den här, så himla fin.
OBS! Johannas riktiga reaktion till slottlövet!
Mitt hade blivit rätt så tilltufsat men äsch. :D
Och Ljómilövet hängde längst in längst upp, haha.
Generellt så var det tokigt överväldigande och på tok för mycket folk, så efter en stund lämnade vi den syrefria sardinburken och tänkte att vi får allt åka tillbaka och titta noga någon annan dag.
På dagens agenda stog även studentpresenter, så vi kollade runt efter det med. Fast mest hittade vi grejer som vi själva ville ha, som vanligt!
Men vi tog i alla fall sjuan ut till Liljevalchs!
Och gick på utställning! Det var sjukt mycket människor och löv ÖVERALLT. Där fanns så himla mycket olika knasiga och fina idéer.
Skiftnycklar, till exempel!
Ugglor. (!!!)
Glödlampor och metallträd.
Fungerande klockor!
Dockhus!
Meme-löv!
Wordfeud-löv.
OCH DEN FINASTE. Vi blev helt lyckliga av den här, så himla fin.
OBS! Johannas riktiga reaktion till slottlövet!
Mitt hade blivit rätt så tilltufsat men äsch. :D
Och Ljómilövet hängde längst in längst upp, haha.
Generellt så var det tokigt överväldigande och på tok för mycket folk, så efter en stund lämnade vi den syrefria sardinburken och tänkte att vi får allt åka tillbaka och titta noga någon annan dag.
tillbakablick: när gy08fo ställde ut
I slutet av veckan har en av mina lemurer slututställning, som jag ju såklart ska gå på. Johanna går ju samma linje som jag gjorde (Estetiskt med inriktning Foto på Kulturama för alla er som satt och undrade!) fast året under. Så jag tänkte att vi (eller ja, jag) kan tagga lite med att kolla hur det såg ut när min klass hade slututställning förra året!
Det här var mina tre bilder! Och datum och så. Temat var iscensatt!
Vi höll hus i Enkehuset som var stort, ljust och fint!
Vi bar alldeles stora monteringsgrejer och mättemättemätte för att allt skulle hänga rakt. (Önskar att allt kunde bli rakt av sig självt, jag hatar att försöka hänga rakt. Blä.)
Alla i klassen hade varit sanslöst duktiga och tagit brutalt fina bilder.
Om ni undrat hur många fotoelever det behövs för att hänga en bild rakt så är svaret fyra.
Suddiga & glada! (Jag hade varit hemma med luftrörsinfektion i typ fyrahundra år (okejokej, en månad) så det var mycket kärt återseende!)
Och så fick jag pion av mamma!
Så på fredag 1 juni ska jag till Basar Under och titta på fina bilder! Har jag tur så lyckas jag få tag på biljett så jag kan gå på en av mina scoutvänners musikaluppspel imorgon också - han spelar Angel i RENT så det vore sjukt fint. Hoppashoppas!
Det här var mina tre bilder! Och datum och så. Temat var iscensatt!
Vi höll hus i Enkehuset som var stort, ljust och fint!
Vi bar alldeles stora monteringsgrejer och mättemättemätte för att allt skulle hänga rakt. (Önskar att allt kunde bli rakt av sig självt, jag hatar att försöka hänga rakt. Blä.)
Alla i klassen hade varit sanslöst duktiga och tagit brutalt fina bilder.
Om ni undrat hur många fotoelever det behövs för att hänga en bild rakt så är svaret fyra.
Suddiga & glada! (Jag hade varit hemma med luftrörsinfektion i typ fyrahundra år (okejokej, en månad) så det var mycket kärt återseende!)
Och så fick jag pion av mamma!
Så på fredag 1 juni ska jag till Basar Under och titta på fina bilder! Har jag tur så lyckas jag få tag på biljett så jag kan gå på en av mina scoutvänners musikaluppspel imorgon också - han spelar Angel i RENT så det vore sjukt fint. Hoppashoppas!
lite som en förväxlingskomedi, såhär i efterhand
Plockade hägg igår.
Mindes den där försommardagen för mer än femton år sen när pappasysterjag ute på solig cykeltur hittade massvis med makalösa fläderblommor. Åh vad vi skulle plocka och åh vi skulle ha flädersaft så det sprutade ur öronen! Hemhemhem cyklade vi och hämtade hundratals pappkassar och trampatrampa tillbaka.
Med kassar till bredden fyllda med blommor cyklade vi hem - gladaste trion i stan.
Det första Mamma säger när vi ställt ner kassarna innanför dörren är följande:
Men Anders, det där är ju hägg!
Det är inte lätt det där med flora.
valborg: revolutionära eldar, ostlösa pizzalock och kokos i håret
Jag tog mitt pick och pack (som var lite för stort på grund av rädsla för fryssel) och begav mig mot oändligheten och vidare igår eftermiddag!
Oändligheten visade sig vara hemma hos några familjevänner, som ärmegapro på typ all sydostasiatisk mat och den här gången bjöd på malaysiskt! Som en liten utomlandsresa nästan. Bland annat åt vi akaciaomelett, vilket var galet, coolt och gott!
Men det var ju egentligen bara det bildfattiga kapitel ett från min valborg, så vi ska ta en lite närmre på mitt och vidare: Snorreängen!
Här har vi, alltså Mälarscouterna, valborgsfirande varje år! Där kan man titta på brasa, leka scout, fiska fiskdamm, klättra på backar och göra andra allmänt spännande och festliga saker!
Tanken var ju att jag under kvällen skulle hjälpa till med kokosbollskatapulten, vilket är en av de mest populära aktiviteterna, där en katapult laddas med kokosboll, en måltavla (eventuellt) träffas med en rispåse och en kokosboll slungas genom luften - fångar du den får du äta den.
Men ve och fasa, hörrni! En stor katastrof skedde ungefär tjugo minuter innan aktiviteterna skulle dra igång.
I en testkörning av katapulten gick den helt sönder - bara totalt kaputt! Till och med kårens allra händigaste sa att det var ett lost case (som de säger i Amerika) och att den får lagas någon annan dag. Vi fick helt ställa undan den så länge.
Stor sorg! Men sånt hade vi egentligen inte tid med - om inte så lång stund skulle hela kalaset dra igång, och där stod vi med tvåhundrafemtio kokosbollar och ingen station! (Det ska jag nog göra en låt som heter.)
Så vi sprang runt som vilsna höns ett tag, stod och försökte komma på en ny lek ett ytterligare tag och slutligen så bara kom det till oss: ätakokosbollarutanhänder-tävling! Med topplista och allt!
Vi skickade iväg en springare till lokalen för att hämta något åt barnen att sitta på och gick samtidigt på jakt efter typ papptallrikar för dem att äta på. (Ni vet, hygien och sånt!) Efter idogt letande och stressade "men ska vi inte bara åka och köpa då?!" kom en fin själ och informerade oss om att det fanns pizza bakom cafét. Med förhoppningen om att lite mat skulle hjälpa gick vi dit.
Det kändes för övrigt lite som fattiga utsvultna barn i kalla vinterstäder på film, som hittar högar med mat på marken och bara springer fram och äter alltihopa. Fast så var det ju inte.
Men det var när vi stod där och försökte få loss en bit Hawaii utan att ananasen skulle trilla av som det slog oss - här låg det ju mängder av tallrikar! Säkert så att det räcka halvvägs!
Vi tog med oss de ostlösa pizzalocken (Det vill jag också göra en låt som heter. Eller så kan bandet heta så.) bort till stationen och tänkte att när de tar slut har vi ändå så många kokosbollspaketslock att det räcker hela vägen! Crisis averted!
Så det blev en station till slut! Vi fick ha en webbhallen-påse och en kaffemugg som kassa och en tio-i-topp som bara sträckte sig till sju för att tejpen inte räckte, men vad gör det när man får titta på såväl barn som föräldrar skratta alldeles fnittrigt och kladda ner ansiktet en hel kväll?
Under en lugn stund passade käre David på att testa, och låg på topplistan ett tag med sina tolv sekunder. Fast det dröjde inte superlänge innan några elvaåringar på alltifrån fyra till sju sekunder slog ut honom. Ack!
Föräldrarna krävde dock en liten knuff, och kom inte igång förrän de fick en enkom lista för vuxna. Sen utklassade de ju såklart med helt absurda tider som 2,5 sekunder.
Jag hann inte med så mycket annat än själva stationen, men lyckades komma loss i några minuter under själva tändningen av brasan!
Så without further ado, här får ni ett gäng bilder på eld:
(Tycker om den här bilden så för den känns så himla VIVA LA REVOLUCIÓN trots att det verkligen inte var så.)
Sen kringelikrokade jag mig tillbaka genom massorna och fortsatte med att förklara regler och ladda kokosbollar. Därefter såg jag inte röken (eller ja, det gjorde jag ju. hehe) av elden igen förrän den såg ut såhär:
Ackack! Fast den är ju nästan mysigast då.
Strax innan tio hade folkskaran tunnats ut rejält och de få barn som var kvar och spelade började få slut på pengar. Så då passade några ledare på att köra, vilket man ju måste dokumentera även om det är becksvart och blixten inte tycker om en! Fint.
Vi plockade undan allt, fixade med lite annat och hjälpte cafét att bli av med överblivna kanelbullar! (Bästa sysslan.)
Det är nästan den finaste stunden, tycker jag. I slutet av allt, när ängen är lugn, brasan är mysvarm och man kan äta en gratis bulle och bara stå och titta på glöden ett tag.
Slutligen kände vi oss dock så värdelösa på ängen och hittade inget vettigt att göra så jag, Johanna, Anki och David åkte hem till Johanna, drack te och hängde ett tag. Och satte vita telefoner på rad i rostbrödshållaren.
Bra kväll!
Oändligheten visade sig vara hemma hos några familjevänner, som ärmegapro på typ all sydostasiatisk mat och den här gången bjöd på malaysiskt! Som en liten utomlandsresa nästan. Bland annat åt vi akaciaomelett, vilket var galet, coolt och gott!
Men det var ju egentligen bara det bildfattiga kapitel ett från min valborg, så vi ska ta en lite närmre på mitt och vidare: Snorreängen!
Här har vi, alltså Mälarscouterna, valborgsfirande varje år! Där kan man titta på brasa, leka scout, fiska fiskdamm, klättra på backar och göra andra allmänt spännande och festliga saker!
Tanken var ju att jag under kvällen skulle hjälpa till med kokosbollskatapulten, vilket är en av de mest populära aktiviteterna, där en katapult laddas med kokosboll, en måltavla (eventuellt) träffas med en rispåse och en kokosboll slungas genom luften - fångar du den får du äta den.
Men ve och fasa, hörrni! En stor katastrof skedde ungefär tjugo minuter innan aktiviteterna skulle dra igång.
I en testkörning av katapulten gick den helt sönder - bara totalt kaputt! Till och med kårens allra händigaste sa att det var ett lost case (som de säger i Amerika) och att den får lagas någon annan dag. Vi fick helt ställa undan den så länge.
Stor sorg! Men sånt hade vi egentligen inte tid med - om inte så lång stund skulle hela kalaset dra igång, och där stod vi med tvåhundrafemtio kokosbollar och ingen station! (Det ska jag nog göra en låt som heter.)
Så vi sprang runt som vilsna höns ett tag, stod och försökte komma på en ny lek ett ytterligare tag och slutligen så bara kom det till oss: ätakokosbollarutanhänder-tävling! Med topplista och allt!
Vi skickade iväg en springare till lokalen för att hämta något åt barnen att sitta på och gick samtidigt på jakt efter typ papptallrikar för dem att äta på. (Ni vet, hygien och sånt!) Efter idogt letande och stressade "men ska vi inte bara åka och köpa då?!" kom en fin själ och informerade oss om att det fanns pizza bakom cafét. Med förhoppningen om att lite mat skulle hjälpa gick vi dit.
Det kändes för övrigt lite som fattiga utsvultna barn i kalla vinterstäder på film, som hittar högar med mat på marken och bara springer fram och äter alltihopa. Fast så var det ju inte.
Men det var när vi stod där och försökte få loss en bit Hawaii utan att ananasen skulle trilla av som det slog oss - här låg det ju mängder av tallrikar! Säkert så att det räcka halvvägs!
Vi tog med oss de ostlösa pizzalocken (Det vill jag också göra en låt som heter. Eller så kan bandet heta så.) bort till stationen och tänkte att när de tar slut har vi ändå så många kokosbollspaketslock att det räcker hela vägen! Crisis averted!
Så det blev en station till slut! Vi fick ha en webbhallen-påse och en kaffemugg som kassa och en tio-i-topp som bara sträckte sig till sju för att tejpen inte räckte, men vad gör det när man får titta på såväl barn som föräldrar skratta alldeles fnittrigt och kladda ner ansiktet en hel kväll?
Under en lugn stund passade käre David på att testa, och låg på topplistan ett tag med sina tolv sekunder. Fast det dröjde inte superlänge innan några elvaåringar på alltifrån fyra till sju sekunder slog ut honom. Ack!
Föräldrarna krävde dock en liten knuff, och kom inte igång förrän de fick en enkom lista för vuxna. Sen utklassade de ju såklart med helt absurda tider som 2,5 sekunder.
Jag hann inte med så mycket annat än själva stationen, men lyckades komma loss i några minuter under själva tändningen av brasan!
Så without further ado, här får ni ett gäng bilder på eld:
(Tycker om den här bilden så för den känns så himla VIVA LA REVOLUCIÓN trots att det verkligen inte var så.)
Sen kringelikrokade jag mig tillbaka genom massorna och fortsatte med att förklara regler och ladda kokosbollar. Därefter såg jag inte röken (eller ja, det gjorde jag ju. hehe) av elden igen förrän den såg ut såhär:
Ackack! Fast den är ju nästan mysigast då.
Strax innan tio hade folkskaran tunnats ut rejält och de få barn som var kvar och spelade började få slut på pengar. Så då passade några ledare på att köra, vilket man ju måste dokumentera även om det är becksvart och blixten inte tycker om en! Fint.
Vi plockade undan allt, fixade med lite annat och hjälpte cafét att bli av med överblivna kanelbullar! (Bästa sysslan.)
Det är nästan den finaste stunden, tycker jag. I slutet av allt, när ängen är lugn, brasan är mysvarm och man kan äta en gratis bulle och bara stå och titta på glöden ett tag.
Slutligen kände vi oss dock så värdelösa på ängen och hittade inget vettigt att göra så jag, Johanna, Anki och David åkte hem till Johanna, drack te och hängde ett tag. Och satte vita telefoner på rad i rostbrödshållaren.
Bra kväll!
stenfest och minnen
Idag plockade vi fram kistan vi har sten i (en liten kista alltså, men ändå)! Jag har plockat med mig stenar från stränder så länge jag kan minnas, men några av dem slårt hjärtat lite extra hårt för fortfarande.
På Skånestränderna hittade vi ofta stenar som sanden envist grävt gropar och gjort hål i. Fint.
Den här ser ut som ett litet ägg som någon kapat rätt av. Det finns tillochmed en liten färgändring i mitten som ser ut som en gula.
Jag minns fortfarande när jag hittade den här stenen tydligt. Blev nyfiken på den vita runda stenen (vilket man ju blir) men när jag lyfte på den upptäckte jag att halvan som legat i bottnen var världens finaste blå! Överlycklig sprang jag upp och visade mamma och stenen fick sedan följa med upp till huset! Tråkigt nog var att den - efter att ha legat i luften ett tag - tappade all färg och blev helvit. Testade att lägga den i ett glas med med salt och vatten i hopp om att den skulle bli blå igen, men ack nej! Fast minnet är fortfarande fint.
Det här tror jag är pimpsten, fast det är oklart. Men alla små luftbubblor gör att den flyter! Så himla roligt.
Och så flinta såklart. Man tar alltid med sig flinta när man hittar den! Det är den gyllene regeln
Jag tror att om jag skulle ha en tursten som fick ligga i fickan jämt (för en tursten får ju inte vara en kastanj) skulle det vara en flinta. De är så lena och fina och bra att klappa på, plus att man ju ska kunna göra upp eld med dem ifall att det kniper! Inte för att jag kan, men det löser man väl då!
namnbyten och välbekanta främlingar
Idag, mina vänner, är det tvåårsdag för namnet Jessica Elena Larsson Andersdotter!
Vilket är en ganska liten grej egentligen, namn är ju bara namn. Fast samtidigt var det praktiskt taget universumstort för mig då, och är till viss grad fortfarande.
Det finns en väldigt vettig och stor anledning bakom ändringen, från en tid då livet kändes mer som en jobbig dramaserie än det gjort någon annan gång (och förhoppningsvis någonsin kommer att göra). Men det är ingen idé att älta vad som hände nu, så vi lämnar det så.
Men det kan ju behövas lite hjälp att släppa sånt som händer ibland, och efternamnet vi i familjen hade då gjorde egentligen bara motsatsen.
Jag och min storasyster bestämde oss till slut en dag när vi var ute på en promenad. Vi hade pratat om det i några månader, i relativt vaga termer. Men det var under den här promenaden som vi kom på alternativet Andersdotter, och i och med detta fanns det inte mycket tvivel kvar. Det var sådär klyschigt självklart helt plötsligt. (Sen fick ju Larsson vara med på ett hörn också, då min kära mor bytte tillbaka till det i samma veva.)
Det kommer fortfarande post till Jessica Cederhag ibland, även om hon inte riktigt finns. Det känns förfärligt underligt. Det var mitt namn i typ tusen år (nej okej, 17) och känns numera lika bekant som det känns främmande. Det känns som en bästa vän jag inte längre har kontakt med, en helt okänd främling och jagjagjag samtidigt.
Lätt förvirrande, men det är okej. Det känns och har känts fasligt bra ändå, med det nya namnet.
Trots att jag har fortfarande inte riktigt fått till min signatur.
häxigt värre
Såhär när påskhelgen har rullat igång tänker jag bjuda er på mina allra bästa påskbilder! De är från förra påsken, när fina seniorlaget arrangerade ett litet äventyrsspår (man delar ut ett uppdrag och barnen får gå runt en utsatt slinga med stationer/hinder/lekar) för de minsta scouterna.
Storyn var ungefär såhär:
Haren Harald är hemskt hunrig, förstår ni. Den snälla häxan Tant Astrid bestämmer sig därmed för att skänka honom lite ägg. Men bråttom som en häxa har när hon alldeles strax ska iväg till Blåkulla så har hon helt enkelt inte tid att leta upp Harald. Han är ju så flaxig och hoppsig, dessutom!
Just när allt ser som mörkast ut hittar hon scoutbarnen - de är perfekta för att hjälpa henne! Barnen ska frakta ett ägg, leta upp Harald och ge det till honom - men ägget får ABSOLUT inte gå sönder på vägen. På vägen träffar de på fyra hemskt onda häxor som tvingar dem att göra olidligt svåra uppgifter! Allt från Kims spel till schiffer, liksom! Efter mycket om och men når barnen den hungriga haren Harald och som tack för att de är så fantastiskt snälla ger han dem ett underbart påskägg med godis!
(Regissörer och filmbolag har bönat och bett oss om att få filmrättigheterna till detta, men vi har nekat. Det här är ett spår, och ska förbli ett spår!)
Men i alla fall fångade jag snälla tant Astrid och onda Vägvaktaren Viktor på bild innan det hela drog igång, och det råkar ju dessutom vara mina finaste Ljómivänner! Blir obeskrivligt glad av dessa bilder:
(Förresten, det bästa med gårdagens hejsan-inlägg var att jag själv blev så glad och överraskad - jag tidsinställde inlägget för flera månader för att jag tänkte att det skulle jag kanske bli glad av sen när jag glömt. Haha, det blev jag ju!)
Storyn var ungefär såhär:
Haren Harald är hemskt hunrig, förstår ni. Den snälla häxan Tant Astrid bestämmer sig därmed för att skänka honom lite ägg. Men bråttom som en häxa har när hon alldeles strax ska iväg till Blåkulla så har hon helt enkelt inte tid att leta upp Harald. Han är ju så flaxig och hoppsig, dessutom!
Just när allt ser som mörkast ut hittar hon scoutbarnen - de är perfekta för att hjälpa henne! Barnen ska frakta ett ägg, leta upp Harald och ge det till honom - men ägget får ABSOLUT inte gå sönder på vägen. På vägen träffar de på fyra hemskt onda häxor som tvingar dem att göra olidligt svåra uppgifter! Allt från Kims spel till schiffer, liksom! Efter mycket om och men når barnen den hungriga haren Harald och som tack för att de är så fantastiskt snälla ger han dem ett underbart påskägg med godis!
(Regissörer och filmbolag har bönat och bett oss om att få filmrättigheterna till detta, men vi har nekat. Det här är ett spår, och ska förbli ett spår!)
Men i alla fall fångade jag snälla tant Astrid och onda Vägvaktaren Viktor på bild innan det hela drog igång, och det råkar ju dessutom vara mina finaste Ljómivänner! Blir obeskrivligt glad av dessa bilder:
(Förresten, det bästa med gårdagens hejsan-inlägg var att jag själv blev så glad och överraskad - jag tidsinställde inlägget för flera månader för att jag tänkte att det skulle jag kanske bli glad av sen när jag glömt. Haha, det blev jag ju!)
