för att aldrig mer återvända

Ibland krävs det inte mer än en liten bokstav för att tårarna ska rinna helt utan hejd.

Så jag lyckades till slut få en remiss ivägskickad till infektionskliniken på Huddinge sjukhus, där den då skulle bedömas och så skulle de rapportera tillbaka till mig med något slags besked. Och häromdagen fick jag hem ett papper med en tid hos en specialtist. 

Platsangivelsen var dubbelt understruken. Viktigt viktigt! Infektionskliniken i Solna. OBS!
Infektionskliniken i Huddinge och Solna sitter liksom ihop på något vis, och jag hamnade i Solna.

Tänkte inte så värst mycket på vad det innebar först, tills jag insåg att det ju var det Karolinska i Solna. Att det ju faktiskt handlade om den tegelbyggnad jag spenderat så många förfärliga timmar i då för flera år sedan. Mitt i alltihopa har jag hamnat på det sjukhus som mamma skjutsade oss till när vi för första gång skulle träffa pappa i rum 13 på hematologiavdelningen, där han satte upp ett foto på mig och min syster i taket för att alltid se oss från sjuksängen. Där han fick påse efter påse med cellgifter tills hans kropp gick sönder och läkarna insåg att de inte kunde stoppa det.
 
Det var på en fönsterbräda i just det huset jag satt den där dagen när allt var över och tänkte att trots att det var den värsta av alla dagar för mig var den precis normal för alla andra. Vilket sjukt jävla helvete till värld vi lever i.

Det där förbannade huset, alltså. Vi åkte därifrån den dagen och jag har aldrig återvänt.
 
Så hur sjutton ska jag klara av det nu, när tända lampor och solljus får mig att krokna? Hur är det meningen att det ska gå? Jag tänkte ändå att jag ju måste bli frisk, att jag var tvungen att bita ihop för min hälsas skull. Och så kollade jag vart det var meningen att jag skulle gå, och då brast det.
 
Det är samma jävla entré. Samma jävla del av sjukhuset. Jag skulle behöva åka i samma hiss som jag vände i direkt när vi nått bottenvåningen för att åka upp och säga hejdå "ordentligt" då sista gången jag pratade med honom. Gå genom porten som jag visste att jag gick igenom för sista gången när vi åkte dit den morgonen.
 
Det är samma dörr som jag gick ut genom för att aldrig mera återvända.
Inte fan kan jag gå in genom den igen.

det som hände innan september kom

Regina gjorde något fiffigt och sammanfattade lite vad som hänt i livet och på bloggen under sommaren, för de som hade post-semesterhögar med olästa inlägg på bloglovin. Så jag tänkte hänga på och göra något liknande. Fast mest med sakmakeri då.
Jessica Andersdotter, black out poem, embrodiery, red, thread, poem
Jag inledde sommaren med att göra grejer utifrån en lista med saker att inspireras av. Broderade en blackout poem.

Och så gjorde jag ju rymdlampan.

Och när jag inte hade sakmakeri så fotade jag Lumos.
det var inte jag, collage by jessica andersdotter, jessica andersdotter, collage, the world, the end, nuclear weapon, anonymity, blame game
Jag gjorde collage.

Hade gullighetsanfall.

Gjorde doftljus ihop med min storasyster! Den blå dog när Lumos välte en betongkruka på den.
Virkade en badrumsmatta av t-shirtar.

Gjorde symboliska betongblommor.
Fixade i ordning i mitt rum rätt så mycket. Mina ryska tavlor kom upp!

Började skära i böcker med vassa knivar.

Och satte blommor i dem.
Mer collage.
Gjorde i ordning en massa minibyråer och sorterade upp grejer.

Gjorde ett lyshus.
Gjorde besoarer eller flampulver innan det malts eller korallstenar.

Och så inleddes ju tävlingen om dessa men det var inte ens en vecka sen. Glöm inte att vara med hörrni!

Klicka på bilderna för att komma till respektive inlägg.

ni


Hej hörrni! Nu tycker jag allt att det är dags igen. Det är ju faktiskt ett år sen.

Plus att jag tänker att det kan vara ett fint sätt för oss att fira Vändagen (som man ju ibland kallar hjärtisdagen i Finland vilket jag tycker är fint.) Så, tillåt mig att presentera mig själv: 

Jag heter Jessica Andersdotter, jag bor i Stockholm och är precis tjugo år gammal. Just nu studerar jag Bildtolkning på Stockholms Universitet, vilket är kalasfestligt och bra! Jag tycker allra mest om att pyssla och skapa, just nu blir det filtdjur i massor. Jag tycker oftast att grönsaker är det godaste på tallriken, pratar och går i sömnen, kan fortfarande inte knyta rosetter på "rätt" sätt och tycker att Jim och Pam i The Office är det absolut bästa fiktiva paret någonnågonnågonsin. (liksom spoilers men det här) Jag dricker grönt te varje morgon och älskar ordvitsar. Och Harry Potter.

Fast mest av allt klipper, klistrar, stickar, filtar, målar och fotar jag.

Så nu vill jag veta lite om er!
Om ni inte vet vad ni ska skriva så kan ni ju börja här: Vad heter ni? Var bor ni? Hur gamla är ni? Vad är era favorita saker i världen? Vad sysslar ni med om dagarna? Varför kommer ni hit och läser? Sen får ni berätta vad ni vill om er själva också. Så sammanställer jag allt fint sen.

Svara nu, hörrni!

Annars!

Tidigare inlägg
RSS 2.0