lite socker

Jag har, helt ogenerat, blivit inspirerad till en sån nivå att jag bara satte igång med samma på momangen omedelbart. För ni vet hur man tänker att "åh, det ska jag göra någon gång" typ hundramiljarder gånger om en viss sak, men det ligger bara och skvalpar i tankarna som ett fantastiskt projekt långt in i framtiden och så gör man det egentligen aldrig.

 

Förutom kanske när man ser att någon annan tagit sig i kragen och gjort just det man velat göra.
Förutom kanske när befälhavande pysslare och inspiratör extraordinaire visar bild på just det man vill göra.

Förutom kanske när Gryffindors stolthet Alicia visar upp sin påbörjade halsduk i rött och guld.

Då kanske man sätter igång med samma på momangen omedelbart.

 

Och bra är det väl då att när man, som något av en novis när det gäller stickning, skriver ett litet "Nej, nu ska jag sticka mig en jag med! Vad har du hittat för bra garn?" får ett alldeles utomordentligt och utförligt svar innehållande allt man kan behöva veta! Bra är väl det, tänker jag, så att man kommer igång lagom lätt och dessutom har någon att vara evigt tacksam. (Jag tänker att tacksamhet är bra för själen.)

Så ja! Ni gissade rätt - det är äntligen dags för mig att sticka mig en alldeles egen Gryffindor-halsduk!

En stor anledning till att jag skjutit på detta i oändligheten är att jag aldrig riktigt känt mig helt hundra på elevhemstillhörighet. Jag har varit en semi-övertygad Ravenclaw ganska länge, men efter att Pottermore (och indirekt the queen J.K. herself) sorterade in mig i Gryffindor har jag fått tänka om.
Men nu gjorde jag faktiskt en Harry och valde själv, för just nu känner jag att jag behöver brave at heart mycketmycket mer än wit beyond measure.

Min är lite smalare än både Alicias och de i filmerna, men jag hade en så himla tydlig bild av hur den skulle se ut bredd- och randmässigt så jag körde på det! Hittills har jag stickat tre och en halv ruta, som ni ser. Det mesta har åstadkommits sittandes i min gungstol när jag tittat på extramaterialet till Hunger Games. Inte så pjåkig tillvaro, om jag får säga det själv. Så det känns bra. Sjukt bra.

Bonusmeddelande: TUSEN TACK, Alicia!