Igår packade jag ju väskan med limpistol, ätpinnar, pärlor och målarfärg för att åka iväg på trollstavsproduktion! Hur går det till, undrar ni kanske då! Ja, inte alltid som man tänkt sig, men rätt bra ändå.
Väl framme insåg vi att det kändes hemskt mycket mer spännande och korrekt (!) att karva fram en trollstav ur en pinne från skogen, så vi gick ut på jakt.
Vi letade raka pinnar i fint träslag, och hittade en del! På marken såklart, för duktiga scouter följer allemansrätten.
Sen plockade vi fram kniv och började tälja.
Täljde bort kvistar och fixafixafixa. Så himla mysigt att tälja! Har inte gjort det på hundra år känns det som.
Sen sandpapprade vi dem så lena att man bara vill gosa med dem.
Efter några timmar av hårt arbete var det dock dags för en välbehövd glasspaus. Alla vet ju att trollstavar blir hemskt mycket bättre om man tar glasspaus under produktionen. Helst med Äpple & Kanel-glass, för jisses vad fin den var.
Sen letade vi i förrådet efter något lämpligt att behandla trollstavarna med, men hittade inte riktigt vad vi letade efter. Min blev insmord i teakolja så att den blev lätt gyllene och luktar så himla gott. Johannas är vit som en benknota och ska eventuellt mattlackas och behandlas lite lätt av glitter någon dag, men med torktid och allt så hann vi inte det! Ankis laserades och målades och är inte klar den heller. Någon annan gång ska det allt bli av.
Så vi satte igång med det ursprungliga projektet - limpistolsstavarna!
Själva idén är att ta en ätpinne och kleta på hemskt mycket lim som man, när det svalnat lite, formar till ett handtag. Sedan limmar man lite till och dekorerar och sätter på pärlor och övrigt för att få fina former och målar slutligen hela kalaset i en passande färg!
Men limmet torkade lite väl fort för oss så det blev lite kantigt och ondskefullt organiskt, men förmodligen funkar det bättre med storleken större limpistol. Och lite övning. Nöjd ändå!
Såhär blev de i alla fall, mina stavar. Den övre är utan tvekan min riktiga och är - för den nyfikne - 31,5 cm (ca 12,5"), gjord av ek, med en kärna av frivilligt skänkt (!) enhörningshår. Den nedre är min filmkostymiga och lite smått ondskefulla, vilket ju också alltid är bra att ha.
Blev bra ändå! Ska nog testa att göra en till någon dag.
Åh så fint! och så bra att du fick tag på enhörningshår också.