när årslånga projekt äntligen blir klara
Faktum är att det bara finns en färg av garnet kvar, så ja. Det blir liksom inte mycket mer! Om jag inte gör något annat av den, såklart. Typ virkar bara rosa runt eller syr fast nåt, jag vet inte riktigt. Fast det är rätt låg sannolikhet att det händer, så vi säger att den är färdig! (Projekt som drar ut på tiden alltså! Kärleken dör liksom till slut.)
Såhär ser den ut på ett ungefär då:
Det är ett lite småluddigt, mjukt - om jag minns rätt (som sagt: TVÅ ÅR) - mohairgarn i rosa, blått, vitt och guldbeige.
Inte så stor, som sagt. Men jaja!
Den funkar ju faktiskt utmärkt att ha över fötterna när man sitter i sängen och tittar på serier!
Och den är fasligt bra på att hänga över våra sönderklösta armstöd!
Men den är lite extra bra på det här - att vara kattfilt! Kalasbra, ju.
Det var helt frivilligt och så, förresten. Hon kom och bad mig om filt för att hon frös, lovar! Det var inte som att hon gick precis efter att jag tagit bilderna, nejnej. Så skulle väl aldrig en katt göra!
(Känns lite som att jag använt äldsta tricket i internetboken när jag bara adderat lite söt katt sådär bara, men jaja. Gulligt är alltid bra!)
Och tack förresten, vad fina ni är angående min bristande inspiration! Puss.
Alltså åh katten <3 finaste katten i världshistorien. jag dör på sista bilden <3