att promenera i en saga
En marsdag för fem år sedan började det plötsligt snöa ofattbart mycket, ofattbart snabbt och alldeles hux flux blev den mörkblöta marsvärlden svartvit och kontrastrik. Jag trotsade rädslan för att kameran skulle braka ihop och begav mig ut för att dokumentera, och herrejösses ska ni veta vad glad jag är att jag gjorde det, för det är än idag det vackraste jag sett.
Vi bodde ju alldeles nära en liten sjö som heter Kyrksjön då, och den är omringad av världshistoriens bästa sagoskog med träd som växer i vatten och stammar som sträcker sig upp mot himlen. Den är fantastisk vilken dag som helst, men just den här dagen var det utomvärldsligt.
Ackack. Det är så vackert att det gör ont, tycker jag. Den nattsvarta vattenspegeln mot det vita trasslet och de vitpudrade stammarna. Perfektion.
Vi bodde ju alldeles nära en liten sjö som heter Kyrksjön då, och den är omringad av världshistoriens bästa sagoskog med träd som växer i vatten och stammar som sträcker sig upp mot himlen. Den är fantastisk vilken dag som helst, men just den här dagen var det utomvärldsligt.
Ackack. Det är så vackert att det gör ont, tycker jag. Den nattsvarta vattenspegeln mot det vita trasslet och de vitpudrade stammarna. Perfektion.
Åh jag tror jag kommer ihåg den här dagen när du var ute! Så himla fina bilder!!
(och hallå ibland känns det så himla märkligt att vi varit vänner så länge som fem år och ibland känns det så konstigt att vi inte varit vänner hela livet)