för att aldrig mer återvända
Så jag lyckades till slut få en remiss ivägskickad till infektionskliniken på Huddinge sjukhus, där den då skulle bedömas och så skulle de rapportera tillbaka till mig med något slags besked. Och häromdagen fick jag hem ett papper med en tid hos en specialtist.
Platsangivelsen var dubbelt understruken. Viktigt viktigt! Infektionskliniken i Solna. OBS!
Infektionskliniken i Huddinge och Solna sitter liksom ihop på något vis, och jag hamnade i Solna.
Tänkte inte så värst mycket på vad det innebar först, tills jag insåg att det ju var det Karolinska i Solna. Att det ju faktiskt handlade om den tegelbyggnad jag spenderat så många förfärliga timmar i då för flera år sedan. Mitt i alltihopa har jag hamnat på det sjukhus som mamma skjutsade oss till när vi för första gång skulle träffa pappa i rum 13 på hematologiavdelningen, där han satte upp ett foto på mig och min syster i taket för att alltid se oss från sjuksängen. Där han fick påse efter påse med cellgifter tills hans kropp gick sönder och läkarna insåg att de inte kunde stoppa det.
Det där förbannade huset, alltså. Vi åkte därifrån den dagen och jag har aldrig återvänt.
Inte fan kan jag gå in genom den igen.
önskar det fanns något mer jag kunde göra en bara skriva kram kram KRAM <3