de enda prydnaderna jag egentligen behöver
I julas fick jag ju kanske världens allraallra bästa present i hela världenvärldenvärlden av min älskade mor, ettt par ryska trätavlor från 1800-talet. Visade ju upp dem precis när jag fått dem, men hängde aldrig upp dem i mitt rum eftersom att vi snart skulle flytta. Har skjutit lite på det, men nu är de ÄNTLIGEN uppe här i mitt Aspudderum, och det är så jäkla bra.
De hänger alldeles bredvid mina bokhyllor, på väggen som är igensatt mellan köket och mitt rum (som ju egentligen är ett matrum) så de får till och med en vit dörrkarmsram.
De hänger alldeles bredvid mina bokhyllor, på väggen som är igensatt mellan köket och mitt rum (som ju egentligen är ett matrum) så de får till och med en vit dörrkarmsram.
De är så makalösa.
Plus får samsas med den lilla svarta ryska tavlan jag köpte för en femma (!) på Stadsmissionen.
Nu behöver jag knappt ha några fler fina grejer i mitt rum/liv.
De är ju lite trasiga och så, men det skulle jag nog också vara om jag var från 1800-talet. Några delar fick mamma med lösa när hon köpte dem (på auktion då!) så de fick vi sätta fast. Var nog mitt nervösaste när jag skulle SPIKA i dessa skönheter.
Men de har ju lagats lite med det som fanns att tillgå genom tiderna, så de är inte helt likadana. Perfekt alltså.
Förmodligen också det mest religiösa jag kommer att äga, eftersom de pryds av Jesus och Maria. Kan ju tyckas problematiskt för en som inte ens konfirmerade sig av principskäl (pga visste redan att jag inte var troende och kunde inte vara del av en sådan tradition för presenter/kompisar/bara för att) men de är så förbannat fina att JAG INTE ENS BRYR MIG. Kan låtsas att det är avbildningar av brudparet som fick dem, eller något, så blir allt magnifikt.
Tack mami!
Alltså gud jag älskar dem! De är såå fina!