att komma på sig själv med bedrövligheter

Nej vet ni vad.
   Ni vet ju att jag pluggar Bildtolkning just nu, och det innebär en hel del läsning av olika teorier som kan användas för att analysera konst och konsthistoria. Alldeles nyligen har vi läst en hel del om feminism, vilket är viktigt och intressant, såklart. En av de stora frågorna är varför konsthistorieböcker lider av en nästintill total avsaknad av stora kvinnliga konstnärer.
   En relativt vedertagen förklaring till detta är att konsthistoriker exkluderat kvinnor genom deras definition av konstnärlig storhet och, kanske framförallt, begreppet konst i sig. I sökandet efter historisk konst ligger ju fokus på måleri, arkitektur och skulptur - något som de flesta nog känner igen sig i. Däremot har sådant som vackert dekorerade överkast, hemtextilier, trädgårdar och så vidare lämnats utanför konstens förlovade land.
   Många feministiska konsthistoriker har med detta som grund ifrågasatt vad de menar är en könsrelaterad uppdelning mellan konst och hantverk - och med all anledning, tycker jag.
 
   Men så kom jag på mig själv med att själv göra just det de kritiserar. I mitt inlägg om Malte och Selma kallade jag det inte för konst, inte för skapande eller filtande - jag kallade det för handarbete. Blev nästan lite arg på mig själv när jag kom på't.

För jag frågar mig själv varför det här:

är mindre konst än Leonardo da Vincis Mona Lisa, Rauschenberg Monogram, Géricaults Medusas flotte eller någon annan mer eller mindre figurativ konst? Eller kanske framförallt sådant som den Kapitolinska varginnan eller till och med Michelangelos Pietà?
   Det må så vara att mitt skapande kanske inte mäter upp till renässansmästarnas skicklighet, men påstår man att gränsen mellan konst och hantverk är skicklighet kan man ju dra något gammalt över sig.
   Så jag menar, räcker det verkligen att materialet vanligtvis används till "hantverk"? Eller är det i själva verket bara någon ingrodd struktur som spökar?

Nej vet ni vad. Nu är det nog med det här. Är nästan sugen på att döpa om min pyssel-kategori till "konst" bara för att röra om lite i grytan.
tankar & åsikter | |
#1 - - emma:

HEJA DIG!!! Sjukt bra inlägg!!!
Feminism is kawaii!

#2 - - esteterier:

Det där är så SJUKT intressant, och hemskt. Vi har pratat ganska mycket om det på mitt program också (läser Kultur), framförallt om just vad som anses som hög- och lågkultur, fint och fult, väldigt tydligt kan kopplas ihop med kön, klass och etnicitet. Kvinnligt dominerad kultur = fult, Kultur uppskattad av arbetarklassen och "massorna" = fult, Icke-vit kultur = fult. Usch, har skakat om mig ganska rejält på hur jag ser på konst och kultur numera.

Svar: Ja, men verkligen! Speciellt när man själv inser hur intrasslad en själv är i det hela. Det är en ondskefull cirkel.
litesocker.blogg.se

#3 - - Alicia:

DET HÄR GÖR MIG SÅ LYCKLIG!!!!!

Vet du att jag gått och grubblat över exakt samma sak länge länge? Den främsta anledningen till att jag sökte min utbildning var för att jag alltid sett mig själv som pysslig, men ALDRIG som konstnärlig. Men varför? Varför varför varför gör man skillnad?

Det här är ett så fruktansvärt viktigt ämne. Och en bloggrevolt vore det allra minsta en kunde göra. Så många talangfulla människor där ute som klassificerar sitt arbete som "pyssel". Oss bägge inkluderade.

Jag har haft kategorinamngivningsångest i många månader nu. "Pyssel" känns fel. Men ska man byta till "skapande", "kreativt" eller "saker som hon gör" (sista är Thåström-referens)? Har aldrig ens övervägt "konst".
När en kollega härom veckan frågade hur det går med min konst blev jag otroligt generad. VARFÖR FAN DÅ?

Alltså jag skulle på allvar vilja göra ett projekt av detta. Ska vi förändra världen ihop?

Svar: Åh nähä! Haha, det är så samma ibland.
Det är faktiskt rätt galet att du sett dig själv som pysslig och inte konstnärlig - du är ju sanslöst konstnärlig faktiskt. Deppigt att det är så. Jante + patriarkala begrepp = ledsen smiley.

Men det är fruktansvärt viktigt, och jag känner bloggrevolten bubbla inom mig. Skulle vilja få alla att fatta vad de är!

Åh, ja. Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på det innan. Någonstans känner jag att det är skillnad på konst och att piffa till skedar genom att doppa dem i färg (eller dylikt) men det är hemskt oklart var gränsen går! Är det konst att sticka en gryffindorhalsduk då? Svårt att känna om det är gränsen mellan konst och icke-konst man känner av eller gränsen mellan stereotypiskt kvinnligt vs manligt skapande. Ackackack. Komplicerat!

Ja. Vi gör nåt! NU KÖR VI.
litesocker.blogg.se

#4 - - lisa:

Så himla värt att tänka på! Jag har nog tänkt att skillnaden mellan konst och typ allmänt skapande handlar om syftet. Om du har något du vill berätta, förmedla eller tolka så blir det konst vare sig det är filtfigurer, broderier eller tavlor och om du mest gör något för att det är kul i stunden eller för att ha som utsmyckning så blir det mer skapande. Och ingen värdering däremellan. Haha, är nog ingen vedertagen tolkning men jag har tänkt så utifrån att jag sällan anser att barn gör konst när de ritar och att många tavlor mer är ja, en avbildning av något än att det är konst. Fast det svara ju tyvärr inte på om det du gör är konst eller skapande... Fast det bra är ju att du då kan bestämma det själv och så är det inte något någon annan kan säga stämmer eller inte.

Svar: Ja, jag har egentligen alltid också tänkt så. Vi hade en diskussion i skolan om detta, när många menade att man på något vis behövde tillhöra "etablissemanget" för att få kalla det man gör för konst, men jag tyckte det var på tok för begränsade och föredra att lämna det vid: avser man att det man skapar är konst, så är det konst. Lagom öppet och begränsande.
Men sen så tänker jag att det är mycket som vi räknar in i begreppet konst inte på grund av avsikter utan på grund av uttryckssätt, om du förstår vad jag menar. De flesta skulle nog klassificera en målad kattbjörn som konst men inte en filtad, och det är ju knäppt.
Haha, jag svamlar.

Men det är allt intressant!
litesocker.blogg.se

Upp